Good Bye Party

I dag satte vi punkt för denna termins skolarbete. Sista tentan är nämligen avklarad. Detta firade vi med ett litet party i kväll. Vi firade även att Lisa från Österrike och Bobae från Korea fyllde år! Sist men inte minst möttes alla utbytesstudenter en sista gång för att umgås och dansa. I morgon börjar folk styra kosan hemåt. Själv ska jag försöka underhålla mig fram tills på söndag. Men det är nog lätt ordnat!

Bjuder på en galen bild från kvällen festligheter. Pernilla och jag dansar med burkar på huvudet... så kan det gå!

Tenta #2

Andra tentan avklarad, only one more to go! Tiden går nog ganska fort trots allt :) Tentan i skrivkursen är förmodligen den mest krävande av alla, så det känns extra skönt att den är avklarad. Det var också den skummaste tentan jag skrivit, jag satt nämligen och grät när jag skrev den sista uppsatsen. Tentan var uppdelad i fem delar varav de två sista bestod av uppsatsskrivning. Den sista uppsatsen skulle vara informell och handla om platsen där man vuxit upp. Ett bra ämne för mig med tanke på att jag har tänkt mycket på just huset hemma i Sverige den senaste tiden. Huset är väldigt starkt förknippat med familjen, pappa och barndomen. Att vi ska sälja huset inom en treårsperiod känns allt annat än roligt.

När jag satt och skrev om huset kunde jag inte undgå att skriva om hur laddat huset är med minnen. Sedan pappa gick bort har alla känslor till det huset förstärkts extra mycket. Där har han levt och andats tillsammans med oss i nästan trettio år. Jag blir så ledsen när jag tänker på att huset snart är historia, det är som att förlora ännu en familjemedlem. Så där satt jag i går och skrev min uppsats med tårar i ögonen. Man skulle kunna säga att jag skrev så frenetiskt att tårarna rann, haha! Mot slutet av skrivtiden var det bara en kille och jag kvar. Han satt och skrev och jag satt och torkade tårarna. Som tur var hade jag av någon anledning lagt ner en näsduk i fickan.

Drama

Snart är det dags att skriva min andra tenta. Synd att det är svårt att koncentrera sig. Jag går liksom runt som på extacy hela tiden. I och för sig vet jag inte hur det känns att gå på extacy, men jag kan tänka mig att man blir lite spattig och rastlös. Ni vet när man var liten och väntade på att det skulle bli julafton- den spänningen upplever jag nu fast gånger tio. Och då är det inte tomten jag längtar efter utan min familj!

Vad kan jag hitta på för att få tiden att gå fortare? Prata om vädret kanske, det är väl typiskt svenskt också? Temperaturen har skiftat ganska duktigt den senaste veckan. Ena dagen har vi regn och blåst, andra dagen solsken och 9 grader varmt. För någon dag sedan snöade det, tyvärr utan att ligga kvar på marken. I dag har vi regn.

Drama har vi också haft här på campus. Birch fem (huset där flest internationella studenter bor) har en maktgalen Residence Assistant (en student som bor i huset samt ser till att alla regler efterlevs). I min birch har kylskåpet tillslut stängts av. Housing office hörde rykten om att folk i birchen ville lägga diverse prylar i maten som tjuven stjäl, och stängde då ner kylen för att undvika att någon (tjuven) blir sjuk. Men i och med detta drabbas de oskyldiga i stället för den enskilda person som stjäl mat. Det finns så mycket konstiga regler här så jag har slutat att förvånas. Under tentaveckorna som råder nu är det till exempel, från högre ort, beslutat att vi ska ha 22 timmars tystnad i alla hus! 22 timmar, är det normalt? Argumentet är att studenterna inte skall behöva gå till biblioteket för att kunna plugga. För min del gör det ingen skillnad, folket måste ändå tvätta sina kläder. Jag kan i alla fall inte plugga eftersom mina tankar ackompanjeras av ljudet av en äcklig tvättmaskin och en djävulsk torktumlare!

Selma

Herre gud, hur mycket kan man längta hem egentligen?? Snart kommer jag i alla fall, så gör er beredda, du med Selma. Nu är det slutlekt för jag vill goooosa!!