Andra tentan avklarad, only one more to go! Tiden går nog ganska fort trots allt :) Tentan i skrivkursen är förmodligen den mest krävande av alla, så det känns extra skönt att den är avklarad. Det var också den skummaste tentan jag skrivit, jag satt nämligen och grät när jag skrev den sista uppsatsen. Tentan var uppdelad i fem delar varav de två sista bestod av uppsatsskrivning. Den sista uppsatsen skulle vara informell och handla om platsen där man vuxit upp. Ett bra ämne för mig med tanke på att jag har tänkt mycket på just huset hemma i Sverige den senaste tiden. Huset är väldigt starkt förknippat med familjen, pappa och barndomen. Att vi ska sälja huset inom en treårsperiod känns allt annat än roligt.
När jag satt och skrev om huset kunde jag inte undgå att skriva om hur laddat huset är med minnen. Sedan pappa gick bort har alla känslor till det huset förstärkts extra mycket. Där har han levt och andats tillsammans med oss i nästan trettio år. Jag blir så ledsen när jag tänker på att huset snart är historia, det är som att förlora ännu en familjemedlem. Så där satt jag i går och skrev min uppsats med tårar i ögonen. Man skulle kunna säga att jag skrev så frenetiskt att tårarna rann, haha! Mot slutet av skrivtiden var det bara en kille och jag kvar. Han satt och skrev och jag satt och torkade tårarna. Som tur var hade jag av någon anledning lagt ner en näsduk i fickan.
Lilla gumman..... Vi ska bo klart först så det inte känns så tungt att lämna huset, rent av kanske det kan kännas bra när den dagen kommer. Kramar mamma
SvaraRadera