Time Flies

Hu, vad tiden flyger iväg! Att jobba heltid innebär just det- jobbet tar hela din tid. Om man råkar jobba över en timme eller två är det bara att slänga i sig lite föda så fort man kommit hem för att sedan krypa till kojs för att orka jobba dagen efter. Ännu värre måste det bli om man har barn, eller? Hinner föräldrar gå på toa ens? De kanske alla springer omkring med en kateter i byxan. Det måste vara en tyst överenskommelse mellan alla föräldrar att aldrig yppa att de faktiskt använder sig av det hjälpmedlet för att få vardagen att gå ihop.

Det jag skulle säga var alltså att jag hade tänkt uppdatera lite inlägg denna vecka, men inte hunnit eftersom att tiden bara rinner iväg.

Här kommer ett gangstafoto på min fästman och jag. Johan, jag älskar dig!

I'm back

Hej på er!
Det var ett tag sedan. Mycket har hänt sen sist: förlovning, årsdagen av pappas dödsdag, två blir tre hemma hos syrran, kandidatuppsatsen är kirrad, Johan har fått fast anställning, vi ska få nya grannar (syrran med familj :), Erik har slutfört första ring, mamma briljerar på nyckelharpa, än så länge går, står och andas vi. Kanske att vi nu, ett år senare, inte kippar efter andan lika frekvent av tanken på vad som hände pappa. Kanske att vi kan känna saknad utan att få panikångest. Kanske att saknaden ändå känns större än någonsin.

Dumt att börja blogga klockan tio på kvällen när man är dödstrött och ska upp tidigt till jobbet. Återkommer med fler lägesrapporter om inte alltför länge. Ska klippa ihop en rolig film har jag tänkt.. i fyra veckor.. men snart så!

Guten abend!