Kvällsreflektioner

Läste lite på Nina Blads blogg Mamager. Fick värsta flash backs till barndomen. Allt var så bekymmerslöst när man var liten. På hösten tände mamma ljus och bakade bullar. Pappa fixade med olika apparater. Skottade snö eller tände brasor i kakelugnarna. Det var bara så hemtrevligt när huset var storstädat, mamma gick runt med ett förkläde, alla var glada. Det var extra mysigt framåt jul när mamma hade bett pappa hänga upp olika lampor i fönstren hemma. De små ljuskällorna mot den stora, mörka bakgrunden: nattsvart himmel. Det bästa var när pappa hade hängt upp tro, hopp och kärlek i deras sovrumsfönster. Man bara mös av att veta att de hängde där, samma tidpunkt på året, varje år. Det var så mysigt att kura ihop sig i soffan med hela familjen. I alla fall, mamagerbloggen... där finns allt det jag pratar om som egentligen kan sammanfattas i ett ord: gemenskap. Sen kretsar hennes blogg kring mycket mer än vad vi har sysslat med i vår familj, men ändå. Finns "jag vill inte bliva stur-piller" på riktigt?