Fars dag

Nu är det tre minuter kvar på fars dags-dygnet här i Kanada. Ha den äran på fars dag, pappa. Eftersom du inte kan läsa det här hoppas jag att du hör mina tankar. Det är tomt på jordelivet utan dig, vår humorkälla. Du förtjänade ett långt liv men blev snuvad på halva härligheten. Du hade glatt dig åt att få barnbarn men framförallt hade vi glatt oss åt att få se dig i morfar/farfar-rollen. Du hade varit alla barns favorit- tack vare ditt stora barnasinne. Johanna, Erik och jag får göra vårt bästa för att föra ditt humorsinne i arv. Eftersom du inte är hemma får vi försöka roa mamma så hon kiknar av skratt. Förhoppningsvis har hon något i munnen precis innan vi droppar en rolig line, målet är att få vätskan att spruta minst en meter.

Det är konstigt att omge sig av nära och kära igen. Jag blir påmind om vad som har hänt pappa. Men också om vad som har hänt de andra i familjen. Att mista pappa är lika sorgligt som att se de man älskar befinna sig i sorg. Jag sörjer att de sörjer. Sorgen är lite som ett träd: en stor, tung och bastant stam som förgrenar sig i separata delar. Precis som grenar växer utvecklas sorgen. Lika långsamt som ett träd växer vandrar sorgen i obestämd riktning. God natt pappa.
Vi älskar dig, mer än någonsin