Hereafter

Vad händer när detta livet slocknar? Vad finns på andra sidan? Finns människor som kan kommunicera med dem på andra sidan, om det nu finns en "andra sida"? Filmen Hereafter sätter just detta ämne på kartan. Matt Damon (som Johan liknar för övrigt) spelar en man med övernaturliga förmågor, typ ett medium. Det var hjärtskärande att följa människorna som miste de personer som stod de närmast, se prästen svepa igenom en begravningsakt som om det vore löpandebandsprincipen. Människor som lever vidare i jordelivet förföljs av frågor om var de döda befinner sig och önskar få kontakt med de som en gång stod dem närmast. Alla frågor blinkar som neonskyltar på Times Square utan att bli besvarade. Vakum. Jag vill så gärna höra ifrån pappa. Jag vill att han ska säga att allt blir bra igen. Jag är ensam men ändå alltid med pappa. Pappa är ensam men ändå alltid med oss. Hur går detta ihop?

Varför är döden så komplicerad? Är det för att vi inte är bekanta med den sedan tidigare? Även om man inte mister någon närstående borde väl döden vara något vi talar om. Alla ska vi dö, förr eller senare. Varför är det så svårt att tala om det. Varför vill ingen ta i ämnet? Aldrig under hela min skolgång har vi pratat om döden. Vi lärde oss om husmanskost och hur man tvättar ullkläder (hemkunskap) men inte om det som alla någon gång i livet kommer att uppleva. Att förlora en familjemedlem, en livskamrat, ett syskon, en släkting, en vän, en ovän, you name it. Döden är oundviklig, men vi beter oss som om den vore det.

Ps. Jag rekommenderar inte min familj att se filmen, man ser ingenting för alla tårar. Er andra rekommenderar jag att se filmen, om ni inte räds en film om livet efter detta det vill säga.