Chilenska gruvarbetarna

I skrivande stund återstår att rädda fyra av de 33 gruvarbetare som blev innestängda efter gruvolyckan i Chile den 5 augusti. Varje år dör 12 000 människor i gruvolyckor enligt DN. Jag tittade lite på en direktsändning som på SVT-Play som visade när person efter person hissades upp i den pyttelilla buren. Jag kan tänka mig att det för de anhöriga känns som om deras familjemedlem kommer tillbaka från de döda. Det var först efter 17 dagar som man fick kontakt med gruvarbetarna efter olyckan. När jag såg bilderna på dessa människor kunde jag inte hjälpa att fantisera om att vi fick ta emot pappa på ett liknande sätt. Få tillbaka honom precis som de chilenska barnfamiljerna får tillbaka sina pappor. Vi vill också rå om pappa igen och berätta hur mycket vi älskar honom. Få en chans att göra allt, eller åtminstone en del av allt som fortfarande återstår i livet. Titta på honom och suga in varenda detalj. Klappa på hans tunna hår och se honom le lite pillemariskt. Och om vi inte har lov att behålla honom någon längre tid skulle jag bestämma med pappa att vi ses senare, vare sig det är på den här sidan eller den andra.