onsdag 8 september 2010
Vad hände den 20 maj 2010?
För er som inte redan vet tänkte jag förklara vad som hände min pappa. Detta blir så klart en något kortfattad version. Hur som helst började det med att pappas brustna blindtarm opererades bort under påskhelgen. Detta var första gången som han låg på sjukhus, första gången han var sjuk över huvudtaget faktiskt (bortsett från ryggproblem tidigare år). Efter sjukhusvistelsen hade en läkare ordinerat blodförtunnande medicin, vilket tydligen är vanligt för medelålders personer efter en bukoperation. En annan läkare gjorde en annan bedömning, alltså gick pappa hem utan blodförtunnande medicin. Detta gjorde att det bildades blodproppar i hans ben och lungor. När pappa sent om sider sökte vård på vårdcentralen för smärtan i benet, hade läkaren inte en tanke på att det kunde röra sig om en blodpropp så pappa gick hem. Några dagar senare skulle han på återbesök på vårdcentralen, men på vägen dit klappade han ihop på grund av andningssvårigheter. Blodproppen hade då lossnat från kärlet i benet och farit upp i lungan där den blockerade artären. Pappa fick snabbt hjälp av läkare som utförde hjärt- och lungräddning. detta gjorde de totalt i ca 50-60 minuter. Normalt görs det bara i 10-20 minuter eftersom det anses lönlöst att fortsätta efter det. Men läkarna trodde på pappa och kände att hans hjärta gav gensvar, därför fortsatte man, vilket vi i familjen är otroligt tacksamma för. Till slut stabiliserades pappas hjärta när han låg på intensivvårdsavdelningen. Vilken lättnad det var. Hela familjen fick vara med när de utförde hjärt-lungräddning, vilket gjorde att vi insåg allvaret i det hela. Efter ett par dygn i nedsövt och nedkylt läge, samt en drös komplikationer, skulle de väcka pappa. Det är då man konstaterar att hans hjärna hade tagit stor skada av syrebristen. Blodproppen i lungan hindrade syret från att transporteras till hjärnan. Detta var ett scenario ingen hade kunnat tänka sig. Pappas hjärna var så allvarligt skadad att han var hjärndöd. Därför tog man ut respiratorn torsdagen den 20 maj kl. 17.00.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Josefin (lillasyster kanin :))!
SvaraRaderaHittade din länk hit på facebook och det är verkligen spännande att få läsa om din resa till Kanada. Jag känner igen mig mycket från min studietid i England. :)
Jag vill också säga att jag tänker på dig och familjen. Även om vi tappat kontakten på senare år så har detta som hänt er berört mig. Ta hand om dig.
Massor med kramar från Christin
Nu färdades jag genast tillbaks i tiden... till intensivvårdsavdelningen. Maj månad.. jag var där... jag upplevde smärta, sorg, jag var arg.. arg för att detta hade hänt... HUR kan en sån här sak hända??? Min farbror, pappas bror, din far... Varför? Varför? Jag var där, jag pratade med Christer, jag smekte hans kind, jag berättde att vi älskar honom... Jag bad honom kämpa..
SvaraRaderaHoppas du inte blir ledsen över att jag skriver så här, Josefin. Jag har också massor med känslor som ibland bubblar över till tårar. Speciellt när jag sitter ensam i min bil...
Många kramar...
Christin: kul att du läser bloggen. Tack för din omtanke!
SvaraRaderaSandra: Jag blir inte ledsen, jag blir glad! Det är meningen att alla som vill ska kommentera. Det finns så få ställen som man kan prata öppet om det här och andra svåra saker, därför hoppas jag att fler vågar/vill uttrycka sina tankar här. Kärlek till dig!
Oj du har också blogg såg jag på FB! O lycka till därborta med studierna! =)
SvaraRaderaSå otroligt ledsen för er förlust, det är verkligen ngt av de hemskaste som kan hända! Minns din pappa från bio dagarna, han hade riktig pondus!
Ville bara säga det!