Hägvide

Disa Diggar

2011-08-28T19:17:00.000+02:00

För en vecka sedan hämtade vi hem en liten kissemiss från finaste kusin Sandra (som tagit hand om alla kattungar efter att kattmamman blev överköd när kattungarna bara var tre veckor gamla!)

Kolla in detta klipp på toksöta Disa när hon tittar på friidrott:

Sorgmanteln

2011-08-01T22:06:00.000+02:00

När man minst anar det dyker en förnimmelse av min kära pappa upp. Ifrån ingenstans cirkulerar en ovanligt stor fjäril runt mamma när hon försjunket hänger upp filtar på vädring över sommarstugeräcket. Mamma brister ut i gråt när hon ser den vackra fjärilen. Släpper tårar av kärlek, saknad, tomhet, ilska och skuldkänslor. Jag hör snyftningar, går och lägger armarna om min mamma och ber henne titta på den fina fjärilen som dansar i luften. Hon har visst redan lagt märke till den. Kanske var det just den som var orsaken till stundens tårar. Fjärilen påminde mamma om det vackra sommarprogrammet på radio där en kvinna i sorg berättade hur flera fjärilar påminde henne om hennes man efter hans död.

Fjärilen landar på ett par badbyxor som hänger och dinglar på tork. Vi samlas kring den och förundras över hur fin den är men framförallt hur märkligt det är att den befinner sig i vår omgivning en lägre stund. Den till och med landar på en axel, ett huvud och en arm. Den gillar definitivt min blommiga bikini. När den landat på min höft blir den kvar där medan jag går och kokar kaffe i köket. Till en början är vi exalterade över att ha fjärilen i vår närhet. För den är oss verkligen nära, in på skinnet bokstavligen talat. När Johan, efter lite googlande, talar om för oss att fjärilen kallas sorgmantel sprider sig en känsla av förundran. Kan det verkligen vara så? Hur kommer det sig att en sorgemantel besöker oss, så nära och så länge? Flera timmar senare är den bortflugen. Även om den är borta är vi fortfarande lika fascinerade över dess påhälsning. Tack pappa för att du vakar över oss och för att vi får chansen att känna din närvaro. Inget är mer välkommet än en hälsning från min älskade pappa. Tänk att en sorgmantel kan bringa så mycket glädje.

Sommardröm

2011-07-21T22:17:00.001+02:00

Här sitter jag i kvällsmörkret och drömmer mig bort till en ledig stund ute i naturen, helst med en bok i handen, men så länge man pluggar blir det till att jobba järnet medan man kan. Om jag hade tid och pengar skulle jag ta med Johan till Hawaii och hälsa på min vän Tammy som bor där. Än så länge nöjer jag mig med att njuta av de här bilderna som jag knäppte i Österlen för en månad sedan. Tio poäng till den som kan hitta humlan i bilden längst ner!

En morfar i himlen

2011-07-14T19:34:00.001+02:00

Undrar hur pappa hade reagerat om han visste att ett litet barn, hans barnbarn, ska födas i November. Jädrar vilken bra morfar han hade blivit. Alla barn har liksom alltid tytt sig till honom, och djur för den delen. Han måste ha haft någon magisk dragningskraft som troligtvis grundade sig i hans humoristiska finurlighet. Med glimten i ögat kunde han få vem som helst att vilja ta reda på vilka hemligheter han satt och gruvade på. Hans omhändertagande sätt gjorde också att man som barn kände en enorm trygghet i hans sällskap. Tillsammans var mamma och pappa ett oslagbart team, med dem visste vi att det sällan fanns skäl till oro.

Jag är ledsen för pappas skull eftersom han aldrig får möjligheten att träffa sina barnbarn. Dessutom är jag ledsen för Johans och mina framtida barns skull, de får aldrig uppleva och präglas av sin fantastiska morfar. I samma stund som jag kan känna en enorm ledsamhet över detta tänker jag att jag ändå är tacksam över att allt inte är förlorat. Utan pappa är livet så mycket tråkigare. Att jag har möjlighet att dela livet tillsammans med familjen som fortfarande traskar omkring på jordskorpan gör att kan jag känna glädje. I stället för att ta min familj för given och enbart sörja pappa kan jag, lite mer nu än förr, känna glädje och lycka över att jag har en stor del av min familj kvar i livet. Dessutom är jag glad att jag, när andan faller på, kan krypa in i hjärnbarken, granska pappa i mina minnesbilder och känna stolthet över att ha haft en så fin pappa.

Time Flies

2011-07-09T00:06:00.001+02:00

Hu, vad tiden flyger iväg! Att jobba heltid innebär just det- jobbet tar hela din tid. Om man råkar jobba över en timme eller två är det bara att slänga i sig lite föda så fort man kommit hem för att sedan krypa till kojs för att orka jobba dagen efter. Ännu värre måste det bli om man har barn, eller? Hinner föräldrar gå på toa ens? De kanske alla springer omkring med en kateter i byxan. Det måste vara en tyst överenskommelse mellan alla föräldrar att aldrig yppa att de faktiskt använder sig av det hjälpmedlet för att få vardagen att gå ihop.

Det jag skulle säga var alltså att jag hade tänkt uppdatera lite inlägg denna vecka, men inte hunnit eftersom att tiden bara rinner iväg.

Här kommer ett gangstafoto på min fästman och jag. Johan, jag älskar dig!

I'm back

2011-07-04T22:04:00.000+02:00

Hej på er!
Det var ett tag sedan. Mycket har hänt sen sist: förlovning, årsdagen av pappas dödsdag, två blir tre hemma hos syrran, kandidatuppsatsen är kirrad, Johan har fått fast anställning, vi ska få nya grannar (syrran med familj :), Erik har slutfört första ring, mamma briljerar på nyckelharpa, än så länge går, står och andas vi. Kanske att vi nu, ett år senare, inte kippar efter andan lika frekvent av tanken på vad som hände pappa. Kanske att vi kan känna saknad utan att få panikångest. Kanske att saknaden ändå känns större än någonsin.

Dumt att börja blogga klockan tio på kvällen när man är dödstrött och ska upp tidigt till jobbet. Återkommer med fler lägesrapporter om inte alltför länge. Ska klippa ihop en rolig film har jag tänkt.. i fyra veckor.. men snart så!

Guten abend!

Vårruset 2011

2011-04-26T10:29:00.003+02:00

Hej på er!
Nu tänkte jag dela med mig av en härlig film som spelades in i helgen när Johan, jag och vår katt Selma promenerade i Nyköpingsskogarna för att njuta av våren. Egentligen var det tänkt att Selma skulle stanna i lägenheten i stan men eftersom vi hade glömt nycklarna fick hon hänga med på vår picknick- och tur var väl det för vi har aldrig skådat något sötare: en katt med plastkrage som springer jämsides i koppel...

Anledningen till plastkragen var att Selma hade kastrerats en vecka tidigare. Hej då livmoder och äggstockar :( Trots det skuttade hon fram bland blåsipporna. Det är oklart vem som var lyckligast, vi eller katten?

Vi promenerade en bra bit och Selma höll takten utan problem, men ca två minuter in i filmen börjar hon bli lite trött i tassarna. Då kan man se hur hon försöker hoppa upp på min vad. SÖTT!

Filmen finns även på Youtube (där blir fönstret större). Sök på hagvide så borde ni hitta den. Glöm inte att vrida upp volymen :)

Lilleputtland

2011-04-03T11:29:00.001+02:00

Islossning

2011-03-13T11:47:00.001+01:00

Nytt år - nya tag

2011-01-05T16:53:00.000+01:00

Hej hej,
jag har visst varit lite frånvarande på bloggen. Resan hemåt startade den 19:e december från Halifax flygplats. Därifrån åkte jag till JFK-flygplatsen i New York för att byta flyg. Lättare sagt än gjort, jag var tvungen att byta terminal också, mindre roligt med ett mindre flyttlass på armarna och en äcklig förkylning i bihålorna. Från JFK fortsatte resan till Island och Reykjavik. Där höll jag på att missa planet eftersom vi var 30 min sena. Mellan planen fanns den obligatoriska säkerhetskontrollen att passera. Jag och femtusen andra svettiga resenärer. Efter flygresan hem landade jag i Stockholm den 20:e december. Sedan dess har jag försökt landa här hemma också. Efter en dunderförkylning, ögoninflammation, tandköttsinflammation, jetlag, jul och nyår börjar bitarna så smått falla på plats.

Bloggen kommer inte att uppdateras lika ofta som under hösten, om den kommer att uppdateras alls. Kanske känner jag för att lägga upp några inlägg för att uttrycka mina tankar om sorg, kanske för att posta fotografier eller bara för att skriva blaj. Vem vet?

Sist men inte minst vill jag säga tack till alla som har följt min resa, både till Kanada och till sorgens land. Om jag inte minns fel har jag haft läsare från ett tiotal länder: Sverige, Kanada, USA, Finland, Storbritannien, Frankrike och Vietnam för att nämna några.

Hoppas vi hörs igen, tills dess - ta hand om er!

Grande Finale

2010-12-19T03:09:00.000+01:00

Eller, nja, här är det allt annat än en storslagen final. Vem kom först och åkte sist i birchen? Jo, jag. Alla som stannar på campus över jul måste flytta in i birch fem men eftersom jag bara stannar en natt har jag fått tillåtelse att bo kvar i mitt rum. Skönt att inte behöva flytta över alla prylar.

I dag har jag uträttat mina sista ärenden, tillsammans med min fantastiska RA och vän Todd MacDonald. Vilket litet charmtroll! Sedan blev det avsked med tillhörande tårar när Julia och de andra spanjorerna lämnade. Efter det drog Pernilla, hennes pappa, Thomas och jag ner på stan för att turista en sista gång, men mest för att äta lunch... Det har blivit riktigt kallt här nu, snö har vi också. Bävar inför mötet med den svenska kylan. Hur många lager behöver man för att inte frysa till is?

Kollade mina betyg i dag också, de som har kommit upp hittils är
Public Policy: A+
Writing Theory and Practice: A
Very nice, thank you very much!

Har också fotat alla fina julhälsningar/hej då-brev jag har fått de senaste dagarna. Donna, Bobae, Ji Young, Todd och Lisa är för underbara. Dessa ska in i det fotoalbum som ska skapas över jullovet.

Good Bye Party

2010-12-17T09:28:00.001+01:00

I dag satte vi punkt för denna termins skolarbete. Sista tentan är nämligen avklarad. Detta firade vi med ett litet party i kväll. Vi firade även att Lisa från Österrike och Bobae från Korea fyllde år! Sist men inte minst möttes alla utbytesstudenter en sista gång för att umgås och dansa. I morgon börjar folk styra kosan hemåt. Själv ska jag försöka underhålla mig fram tills på söndag. Men det är nog lätt ordnat!

Bjuder på en galen bild från kvällen festligheter. Pernilla och jag dansar med burkar på huvudet... så kan det gå!

Tenta #2

2010-12-15T16:12:00.001+01:00

Andra tentan avklarad, only one more to go! Tiden går nog ganska fort trots allt :) Tentan i skrivkursen är förmodligen den mest krävande av alla, så det känns extra skönt att den är avklarad. Det var också den skummaste tentan jag skrivit, jag satt nämligen och grät när jag skrev den sista uppsatsen. Tentan var uppdelad i fem delar varav de två sista bestod av uppsatsskrivning. Den sista uppsatsen skulle vara informell och handla om platsen där man vuxit upp. Ett bra ämne för mig med tanke på att jag har tänkt mycket på just huset hemma i Sverige den senaste tiden. Huset är väldigt starkt förknippat med familjen, pappa och barndomen. Att vi ska sälja huset inom en treårsperiod känns allt annat än roligt.

När jag satt och skrev om huset kunde jag inte undgå att skriva om hur laddat huset är med minnen. Sedan pappa gick bort har alla känslor till det huset förstärkts extra mycket. Där har han levt och andats tillsammans med oss i nästan trettio år. Jag blir så ledsen när jag tänker på att huset snart är historia, det är som att förlora ännu en familjemedlem. Så där satt jag i går och skrev min uppsats med tårar i ögonen. Man skulle kunna säga att jag skrev så frenetiskt att tårarna rann, haha! Mot slutet av skrivtiden var det bara en kille och jag kvar. Han satt och skrev och jag satt och torkade tårarna. Som tur var hade jag av någon anledning lagt ner en näsduk i fickan.

Drama

2010-12-14T15:07:00.000+01:00

Snart är det dags att skriva min andra tenta. Synd att det är svårt att koncentrera sig. Jag går liksom runt som på extacy hela tiden. I och för sig vet jag inte hur det känns att gå på extacy, men jag kan tänka mig att man blir lite spattig och rastlös. Ni vet när man var liten och väntade på att det skulle bli julafton- den spänningen upplever jag nu fast gånger tio. Och då är det inte tomten jag längtar efter utan min familj!

Vad kan jag hitta på för att få tiden att gå fortare? Prata om vädret kanske, det är väl typiskt svenskt också? Temperaturen har skiftat ganska duktigt den senaste veckan. Ena dagen har vi regn och blåst, andra dagen solsken och 9 grader varmt. För någon dag sedan snöade det, tyvärr utan att ligga kvar på marken. I dag har vi regn.

Drama har vi också haft här på campus. Birch fem (huset där flest internationella studenter bor) har en maktgalen Residence Assistant (en student som bor i huset samt ser till att alla regler efterlevs). I min birch har kylskåpet tillslut stängts av. Housing office hörde rykten om att folk i birchen ville lägga diverse prylar i maten som tjuven stjäl, och stängde då ner kylen för att undvika att någon (tjuven) blir sjuk. Men i och med detta drabbas de oskyldiga i stället för den enskilda person som stjäl mat. Det finns så mycket konstiga regler här så jag har slutat att förvånas. Under tentaveckorna som råder nu är det till exempel, från högre ort, beslutat att vi ska ha 22 timmars tystnad i alla hus! 22 timmar, är det normalt? Argumentet är att studenterna inte skall behöva gå till biblioteket för att kunna plugga. För min del gör det ingen skillnad, folket måste ändå tvätta sina kläder. Jag kan i alla fall inte plugga eftersom mina tankar ackompanjeras av ljudet av en äcklig tvättmaskin och en djävulsk torktumlare!

Selma

2010-12-12T03:38:00.000+01:00

Herre gud, hur mycket kan man längta hem egentligen?? Snart kommer jag i alla fall, så gör er beredda, du med Selma. Nu är det slutlekt för jag vill goooosa!!

Nötknäpparen

2010-12-11T15:51:00.001+01:00

Nu har vintern anlänt! Det är så skönt när det biter lite i kinderna, för en sekund känns det lite som hemma. (Gissa om jag har hemlängtan??) Dammen som ligger utanför våra hus vilar just nu under ett vitt frosttäcke. Mysigt. Gårkvällen bjöd på en tur ner på stan. Vi kollade in julgranen som hade rests tidigare i veckan, och vilken syn det var. Hej kom och hjälp mig-varning! Ljusslingor i alla tänkbara färger prydde den stackars granen. Men som Mickai sa: de försökte i alla fall.

I dag har jag plugg och balett på agendan. Nej, det är tack och lov inte jag som dansar, vi ska gå och se nötknäpparen som sätts upp i stan. *Barndomsminnen från när mamma tog med mig och syrran för att se den på Operan i Stockholm.*

OBS! Komiskt att mamma tagit med Erik + kusinerna för att se just nötknäpparen på Operan i kväll!!!

Final exams

2010-12-10T15:21:00.001+01:00

Äntligen är första tentan avklarad. Ganska smärtfritt dessutom. Min lärare berättade att jag hittills har ett A i betyg, så om jag får bra resultat på tentan i går är betyget säkrat. Hoppas på det, vore skönt att få ett bra betyg i just den kursen eftersom det är den enda jag har läst inom statsvetenskap. Om jag lyckas få ett A i Public Policy är jag mer än nöjd. Det är trots allt en liten självförtroende-boost att kunna få högsta betyg i ett annat land, och därmed också på ett annat språk.

De andra kurserna jag läser, cultural studies och writing, valde jag mer för nöjes skull. Eller nöje och nöje, massa oväntat arbete följde med som biverkning i och för sig. Hur som, de kurserna har faktiskt också gett väldigt mycket. Framförallt kommer jag ha nytta av skrivkursen framöver. Jag har fått ett helt nytt perspektiv på skrivandeprocessen men också lite nya kunskaper i tekniken. Det var i och för sig bara en introduktionskurs jag läste så man kan ju tänka sig att det det mesta fortfarande återstår att lära. Hur som är jag väldigt nöjd med den kursen även om den var krävande.

Cultural studies har också varit en kurs som har vidgat mitt perspektiv vad gäller hur kultur skapas och på vilka sätt olika skikt i samhällshierarkin drar sitt strå till stacken. Läraren i den kursen är en historia i sig, men kursboken är absolut en bok som jag vill behålla.

Allt som allt är jag nöjd över skolgången på Mount Saint Vincent University. Det finns så klart en mängd saker jag inte kommer sakna när jag kommer hem, men är det någonting jag har lärt mig under det senaste året är det att ingenting är perfekt. Sann klyscha! Vad jag är mest glad att slippa är nog skolbänkar som man måste knöla sig in i, griffeltavlor och 70-tals biblioteket.

Biostatistik??

2010-12-08T23:22:00.000+01:00

Ha, jag är visst inte ensam om att sitta med ångest mitt i en tentaperiod. Pratade med mamma i dag som precis har avslutat sin tenta i boistatistik och vetenskapsteori på doktorandnivå! Det ni! Jag ska nog inte klaga trots allt, mina tentor är inte riktigt i samma klass som hennes. Vi har dessutom bara tre timmar på oss, inte 9-16. Heja mamma, du är bäst! /Stolt dotter

Ps. Motivationen har anlänt. Började till slut läsa min litteratur som visade sig vara intressant. Nu är det bara att tuta och köra...

Secret Santa

2010-12-07T18:13:00.001+01:00

I går hade vi i birchen ett secret santa-event. Alla som ville vara med fick för ett par veckor sedan dra ett namn ur en hatt och sedan införskaffa en julklapp till personen på lappen för 75 kr. Danska Rebecka fick en humoristisk bok kanadensare. Fyndigt. Jag fick ett par söta örhängen. Julfesten avslutades med filmkväll och Love Actually, åh vilken bra film!

Mina fina örhängen och en crazy Emily, inget konstigt alls...

Söta Cassie fick ett par handskar och svenskt godis av mig

-i en sjungande låda.

Adventsfika

2010-12-06T15:42:00.000+01:00

I går bjöd Pernilla och jag på adventsfikat som vi har vurmat för i snart en månad. Glögg + lussebullar försåg Johan & Johanna oss med när de kom på besök tidigare. Svenska pepparkakor finns att köpa på en matbutik här i närheten! Vi smög in lite Marabou-choklad också, tänkte att det inte kunde skada. Sen var det bara att tuta och köra. Johannas julskiva gjorde såklart sitt också. Fikat uppskattades av alla förutom enstaka kräsna typer som inte var förtjusta i vin över huvudtaget :P

Efter vår lilla sammankomst var det dags att röra sig mot skolans kafeteria där det hölls julbuffé. Resten av kvällen gick åt till att jäsa efter det stora matintaget...

Ugly Sweater Party

2010-12-04T03:52:00.000+01:00

Flickorna i min birch anordnade Birche's Ugly Christmas Sweater Party i kväll. Mysigt med lite julstämning :). Festen gick alltså ut på att skaffa sig den fulaste jultröjan för att ha chans på de finfina priserna som skulle delas ut. Själv hann jag inte införskaffa något nytt, eller något gammalt för den delen. Pernilla och jag försökte övertyga alla om att våra tröjor skulle klassas som gräsliga i Sverige. Tack vare det (?) fick vi ett tröstpris i form av en affisch med Justin Biber. Affischen pryder just nu en vägg i loungen. Förutom kakor och andra godsaker fick vi julpyssla. Det dekorerades pepparkaksgubbar på alla tänkbara sätt, här är några smakprov:

Häguide?

2010-12-03T03:36:00.001+01:00

Sista skoldagen avklarad! Känns som om man är tio kilo lättare. Vilken befriande känsla. Visserligen har vi slutproven kvar, men vad gör väl det. Åh, vad rastlös jag känner mig... Måste hitta på något i morgon!

Så här ser mina foton ut där de hänger på en den traditionsenligt kala galleriväggen. De har stavat mitt namn fel, ni kan tänka er hur roligt det uttalas på engelska. Orkan stavas dessutom hurricane. Jaja, livet är inte heller perfekt.

Här är en annan persons foton,
som för övrigt hänger till höger om mina, lagom roligt, haha.

Vackra är de i alla fall!

Art Gallery

2010-11-30T23:05:00.000+01:00

Tjaba! Var tillbaka till skolan i dag, kändes roligt tack vare uppehållet. Har behov av lite ny inspiration inför slutspurten. Denna vecka är sista veckan om jag inte misstar mig. Veckan efter det har jag min ett final exam i Public Policy, veckan efter det har jag final exams i Writing och Cultural Studies. Det börjar dra ihop sig med andra ord.

På lektionen i Cultural Studies i dag besökte vi skolans konstgalleri. Vad hittade jag där? Jag hade helt glömt bort att de just nu visar en utställning med konstverk från skolans studenter och anställda. Jag var dit innan vi åkte till NY och lämnade in två av mina fotografier :D. Det var alltså fritt för alla som antingen är studenter eller anställda att bidra med max tre konstverk. Det var lite roligt att komma in och få syn på sina egna fotografier, speciellt eftersom jag hade glömt bort det. Går dit i morgon och fotar för att föreviga detta stora ögonblick... haha! Få inte upp era förhoppningar för mycket nu bara, mina foton är de minsta på hela utställningen. Inte har de någon ram heller. Var för snål för att festa till det storleks- och utsmyckningsmässigt. Dessutom fanns ingen tid. Alla andra foton är typ fyra gånger så stora och vackra. Men jag är stolt i alla fall, det hade pappa också varit.

Zzzz

2010-11-29T16:08:00.000+01:00

Gick och la mig kl. 19.00 i går och vaknade kl. 08.00. Tretton timmars sömn (!) var inte helt fel. I dag ska Pernilla och jag planera vårt svenska adventsfika som vi ska bjuda utbytesstudenterna på nästa söndag. Plugga ska jag också göra. Måste redigera alla uppsatser i skrivkursen eftersom skrivportföljen skall lämnas in på torsdag. Bråttom bråttom.

1:a Advent

2010-11-29T00:02:00.000+01:00

Då har första advent passerat och jag har landat i Halifax. Känns tungt att vara tillbaka när det bara är tre veckor kvar till hemresan. Tillbaka till verkligheten. Tillbaka till att vara pappa-lös. Är helt utmattad efter våra tio härliga dagar i The Big Apple. Nu sova i minst tolv timmar, om alla bara kunde sluta använda den jä*la tvättmaskinen.

Black Friday

2010-11-27T05:09:00.000+01:00

Näst sista dagen i NY. Lite vemodigt att avsluta denna fantastiska resa och styra kosan mot plugget i Halifax. Blir mycket att ta igen när vi kommer tillbaka. Hur som, nu är nu och vi har ännu en dag att njuta av. Från att ha haft ljummet höst väder á la t-shirt tidigare under veckan fick vi nöja oss med duggregn och kyla i dag. Brrr!

Dagen började med shopping eftersom det trots allt är black friday i dag. Dagen efter thanksgiving är typ årets största readag. Det är dock inte så märkvärdigt som det låter, lite rea här och var upp till 50 %. Efter shoppingen tog vi t-banan till Harlem. Intressant, men inte inte tillräckligt för att man ska vilja stanna allt för länge, hmm. Sedan forslade vi oss vidare till Guggenheim för att kolla in byggnaden. Dräefter promenerade vi till The Metropolitan Museum of Art. Där får man betala valfri entré, lite coolt. Pernilla och jag betalade rekommenderat studentpris: $10. Bra att de gör konst tillgängligt för alla tycker jag. Sedan tänkte vi ta en fika på Fika- ett svenskt café. Tyvärr var det stängt vilket i och för sig inte gjorde så mycket, caféet såg inte så inbjudande ut som vi hade önskat.

Efter sittpausen fortsatte vi neråt mot Midtown och Meatpacking District. Området är känt för sitt uteliv och restaurangutbud. Vi gjorde dock något helt annat: tog en sväng längs High Line, en gammal tågräls som är omgjord till ett promenadområde. Det roliga är att det hela är upphöjt över marken. Dessutom är allt gjort i snygg design. Exempelvis finns stilrena solstolar i ett mörkt träslag utspridda längs promenaden. Kan tänka mig att folk ligger och myser där när solen tittar fram. Till sist tog vi oss in till smeten igen för att göra ett sista stopp i en butik. Nu är det dags att slumra och samla krafter inför slutspurten i morgon. God natt!

Thanksgiving

2010-11-26T06:20:00.000+01:00

Ännu en fantastiskt upplevelserik dag avslutad. Vi hade aldrig fått uppleva denna dag och träffa härliga människor om det inte vore för otroliga Suzy Becker. Eftersom det är Thanksgiving i dag höll varuhuset Macy's en parad mitt i Manhattan-smeten. Tack vare Suzys kontakter fick vi möjligheten att sitta på front row: VIP rummet på McDonalds vid Times Square. Frukost inkluderat. Avspärrningarna av alla gator i stan började ca två timmar före starten så det var ingen enkel match att ta sig dit. Pernilla och jag hann inte innan de spärrade av så vi var tvugna att smita förbi alla poliser, för att sedan spatsera paradgatan fram med folkmassorna utanför sidoräckena. Man skulle kunna säga att vi fick inleda paraden?! Väl utanför Donken fick vi inte komma ut från paradgatan. Det löste det sig när Suzy kom ut och hämtade oss.

Efter att ha förundrats över alla seriefigurer i form av ballonger styrde Pernilla och jag kosan mot Rockefeller Center för att ta oss upp på Top of the Rock- utsiktpunkten i Rockefeller Center. Wow! Därefter begav vi oss mot tågstationen för att ta oss ut till Madison och thanksgiving-middag. Tillsammans med fem miljoner andra resenärer tänkte vi köpa tågbiljetter men eftersom kön var olidligt lång skippade vi det och hoppade på tåget i stället. Det visade sig fungera. Thanksgiving middagen var någon jag sent kommer glömma. Maten var underbar, men mest underbart var familjen och människorna på middagen. Saknar våra familjemiddagar hemma i Sverige.

Eftersom det är thanksgiving i dag vill jag passa på att berätta för mamma och pappa hur tacksam jag är över att ni är mina föräldrar. Jag älskar er! Tack Johanna, Erik och Robert för att ni finns. Tack älskade Johan för att du gör mig så lycklig. Kärlek till alla!

Brooklyn Hights

2010-11-25T22:05:00.000+01:00

I går brände vi av ytterligare en heldag i New York City. På förmiddagen tog vi tåget till Williamsburg för att följa upp ett tips vi fått. Det visade sig inte finnas något vidare spännande att se på, därför bestämde vi oss för att följa upp ett annat tips vi fick längs vägen: Coney Island. Efter 50 minuters tågresa anlände vi till det sydligaste området i New York. Ett ställe som många Manhattanbor tydligen brukar vallfärda till under somrarna. Det var ett sött område men lite spöklikt med den igenbommade nöjesfältet som låg precis bredvid havet. Efter den lilla turen fortsatte vi till Brooklyn Heights för att njuta av vyn över till Manhattan. Vi strövade längs fina hus och drömde oss bort. Skulle vara roligt att haffa en lägenhet vid Brooklyn Heights- drömma kan man ju alltid. Därefter gjorde vi ett stop vid FN-byggnaden. Impressive. Kvällen avslutade vi med att bli bjudna på världens lyxmiddag på Manhattan. En vän till Suzy bjöd oss på en affärsmiddag på ett steak-house. Det var en upplevelse!

Återkommer med bilder senare...

Madison

2010-11-24T16:13:00.001+01:00

I går blev det reunion utanför Madison. När Pernilla och jag klev av tåget i Madison möttes vi upp av Johanna och Robert som fick låna Suzys bil. Kelly var den första utbytesstudenten vi tog emot hemma hos oss 1997. Suzy är Johannas värdmamma från hennes utbytesår i New Jersey för tio år sedan. Helt otroligt att få träffa Kelly igen. I dag har hon fem barn men ser precis likadan ut som när jag träffade henne sist. Bilfärden från Madison till Kelly tog ca 2 timmar (på grund av felaktig karta...?). Hos Kelly åt vi massa god mat, lekte med hennes underbara barn och pratade med Kelly, hennes man Will och hennes mamma och pappa som kom för att träffa oss. Alla hälsar gott till dig mamma!

Innan besöket tog vi förresten en sväng förbi Johannas gamla high school. Efter sanslösa säkerhetskontroller fick vi till slut promenera igenom byggnaden. Jag minns inte så mycket från när jag var där sist, men att komma dit igen väckte många minnen till liv- kul! Efter det besöket hos Kelly åkte vi hem till Suzy och drack ett glas vin innan vi fick jäkta iväg för att hinna med tåget tillbaka till city. Suzy är typ världens trevligaste kvinna, ojoj.

Den roligaste anekdoten har jag sparat till sist: efter att vi blivit upphämtade av J&R satte vi oss i bilen. Johanna berättade att Suzy fått en bot förra veckan på grund av att hon inte hade hunnit registrera om bilen som hon fått av sin mamma. Två minuter efter det hade vi en polisbil med blinkande blåljus bakom oss! Hahaha! Vi körde åt sidan, han kom upp till Johanna som nervöst blickade upp från förarsätet. Eeeh. Efter en liten utläggning och ursäktande blev vi frisläppta. Jag satt helt exalterad i baksätet och fotade allt!

The Rockettes

2010-11-23T03:54:00.001+01:00

I morse gjorde vi en favorit i repris: frukost på Gitane. Vi beställde åtminstone inte in samma sak denna gång. Pernilla åt en smarrig yoghurt med färsk frukt, jag åt en foccacia med tomat bruchetta. Mums! Johanna och Robert testade de goda avokadosmörgåsarna vi åt i söndags. Gott kaffe drack vi också. Den trevliga frukosten avslutades dock efter att vi fått skäll av servitrisen för att vi lämnat för lite dricks... eeeh!? Servitrisen spillde ju apelsinjuice på J&R!

Efter frukosten skildes vi åt, J&R skulle göra lite turistande innan de lämnade NY för Madison. Pernilla och jag styrde kosan uppåt, mot Museum of sex. På vägen blev det ett eller två stopp för shopping :S. En butik som vi passerade, Abercrombie & Fitch, har lättklädda (herr)modeller som butiksbiträden! De hade dyra kläder, men titta kan man ju alltid göra... På sexmuseét hittade jag en bok med samlade pornografibilder från en svensk tidning, som jag inte minns namnet på. Efter museét åt vi god lunch på en thairestaurang. Just det, vi passerade även Flatliron Building som är känt för sin triangulära form och för att den är världens första skyskrapa som byggdes i stål (eller nåt). Eller var det Flattorian den heter, Peter?? :)

Sedan var vi tvugna att skynda till Radio City Music Hall för att se Christmas Spectacular med the Rockettes. Måste säga att det var spektakulärt! Vilka fantastiska tjejer. Lite cheesy var det så klart, men det får man ta. Till sist besökte vi M&M store igen, förra gången var den översvämmad av turister. Sitter och mumsar på dem nu.

I morgon åker vi till Madison pch hälsar på Kelly Pastor, vår första utbytesstudent från USA som bodde hos oss mer än tio år sedan. Spännande!

Poliserna i NYC känns som turist-rekvisita. De poserar mer än gärna framför kameran!

SöndagsNY

2010-11-22T15:20:00.000+01:00

Tjohoo, blev inget inlägg i går, var så himla trött. I går morse besökte vi i alla fall Central Park. Pernilla sprang en rundtur medan jag pluggade i solskenet. Precis intill parken ligger huset där John Lennon bodde, och blev skjuten. Därav har man lagt en memorial plats i Central Park till hans ära. Någon som har hört talas om Strawberry Fields? Fint var det i Central Park. Vilken otroligt stor park. Där samlas nog många New York-bor på helgerna för att få vandra i grönområden, det är ont om sådana annars. Lunchen åt vi på en trevlig restaurang i närheten av parken. Vi avnjöt en jättegod sallad med rödbetor och chevré, mums. Sedan skulle vi promemera till Johannas och Roberts hotell. Det visade sig ligga två block därifrån :). Efter att vi samlat ihop oss började vi ströva neråt Times Square. Vårt mål var Ground Zero, men det går ju så långsamt när det finns mycket att titta på/fota, plus att man måste brotta sig fram bland folkmassor. Eftersom det skulle ta längre tid än beräknat skulle vi hoppa på en t-bana till Ground Zero i stället, men det var lättare sagt än gjort. Pennstation är typ jordens största tågstation, med världens krångligaste biljettautomater. Väl framme vid Ground Zero kikade vi lite på bygget som tar vid. Man blir helt överväldigad av hur stort området är. Man blir också tagen av allvaret från 9/11. Usch! Efter det muntrade vi upp oss med shopping på Century 21. Sedan drog vi oss mot East Village som vi hade fått tips om skulle vara ett ba område för mat och dryck. Tipset visade sig stämma. Pernilla och jag hade en ekologisk dag i går, bara vegetariskt och ekologiskt. Efter maten avslutade vi kvällen med en drink. Nu ska vi möta upp J&R över en frukost. Tjing!

Tortyrkammaren

2010-11-21T15:37:00.000+01:00

God morgon på er! Hoppas ni har sovit gott. Det har vi, förutom... Som tur är finns ingen tvättmaskin i lägenheten. Den ligger längst ner i byggnaden, wihoo! Däremot sover vi bredvid ett element som bråkar. Nu tror ni att jag är en mesig jäkel som inte tål ljud över huvud taget. Men det stämmer inte... Jag tycks verkligen förföljas av konstiga, enerverande ljud. Amerikanska militären skulle lugnt kunna använda elementet som ett tortyrinstrument. Pernilla börjar nästan gråta när elementet går igång. Det lixom knäpper och knarrar, i liten skala till att börja med, sedan stegrar ljudet. Kanske behövs elementet tömmas på luft? Hur som, det börjar kl. 06.00 och håller på en kvart. Andra ronden startar vid nio-tiden. Med andra ord behövs ingen väckarklocka. Man måste se det positivt!

Turistnissar

2010-11-21T06:38:00.000+01:00

Oj oj, vilken toppendag vi har haft! Först och främst började vi dagen med att sova ut i lägenheten som Pernillas pappas gästvänliga kusin Maxi lånar oss i tio dagar :). Efter det gav vi oss ut i vimlet för att äta frukost på Gitane. Ett klassiskt frukostställe för Svenska bloggerskor som Sofie Fahrman och Elin Kling. Frukosten var fantastisk: fullkornsbröd med avokadosmör och en cappuccino. Efter en liten stund började killen bredvid snacka med oss- på svenska. Första personen vi träffar var svensk... en finansman som bor i Soho. Vi fick lite tips på sevärdheter, tack och bock för det. Mätta och belåtna strosade vi sedan i Soho och obligatoriska Chinatown. Svängde förbi City Hall varefter vi promenerade över Brooklynbridge. Lunchen ägnade vi på en liten indisk restaurang i Midtown. Prisvärt och gott. Sedan styrde vi näsan mot Macy's, men på vägen blev det både ett stopp på Rockefeller center och Radio City Music Hall. Gissa vad vi gjorde på Radio City Music Hall? Vi köpte biljetter till Christmas Spectacular. Parkett för $60, vilket kap! På måndag klockan fem smäller det. Framåt kvällen vilade vi benen över en fika i närheten av Times Square. Vi besökte även ett varuhus med M&M's. Butiksbiträdena slussade de köande folkmassorna upp i rulltrapporna. När man kommit tre våningar upp var det bara att köa ner igen. Hmm, smått panik, ja. Dagen avslutades med lite shopping på Victoria's Secret. Äntligen är jag ägare av ett läppstift i färgen orange, haha. Sleep tight everybody!

Filmstjärneskott

2010-11-20T03:10:00.000+01:00

Äntligen framme i lägenheten i Queens. Sjukt lång dag. Mellan Philadelphia och Newark flög vi med ett propellerplan. Boy, det var en (nära döden) upplevelse! När vi sedan letade oss fram bland alla miljarder människor, tåg och blinkande lampor nådde vi Grand Central Station. Vi tog t-banan till Lexington, därefter hoppade vi på ett annat tåg till en station som heter Broadway, haha. Området vi bor i heter Queens. När vi promenerade till huset hamnade vi mitt i en filminspelning med Ben Stiller och Eddie Murphy! Så nu kan vi nästan lägga till "skådis" på CT:t. Nu stupar jag i säng! Over and out.

Hej då Halifax, tjena NY!

2010-11-19T12:38:00.000+01:00

Sex timmar innan flyget mot New York lyfter. Pernilla och jag liftade med Johanna och Robert som åkte taxi till Halifax flygplats. Deras flyg går om en timme, vårt går om sex. Snacka om att vara ute i god tid. Vi är ute i så god tid att vi inte ens kan checka in... Tydligen måste man ha ett litet visum för att komma in i landet med stort L. Det var dock lätt fixat med en bärbar dator och trådlöst internet. Samma pris oavsett när man fixar det: $14. Systemet är nytt sedan 2009. Tack Obama. Nu är jag så trött att fingrarna släpar sig över tangentbordet. Huvudet gungar. Ska försöka få lite sömn innan vi kliver på planet. Sedan får vi peppra oss med kaffe så vi har huvudet med oss in i NY.

Värsta kommersen på Halifax flygplats... NOT!

Slutspurt

2010-11-18T15:04:00.000+01:00

Det känns som om det brinner i knutarna här. I dag ska jag bara bränna av en presentation och en conclusion på min sista uppsats. Svetten lackar i pannan. Sedan hem och packa för från och med i morgon ska Pernilla och jag förgylla New York med vår närvaro!

Men innan jag går måste jag bara uttrycka min ilska över innehållet i Uppdrags Granskings senaste reportage. Vi får se hur en kvinna som åkt till Polen för att göra en bröstförstoring fick en hjärnskada, vilket minst sagt har förändrat hennes liv, om man nu kan kalla det ett liv att ligga i en sjukhussäng i ett så kallat vegetativt tillstånd. Hennes hjärnskada uppstog troligtvis efter att operationen genomförts. Hon hade fått så stora och tunga doser av ett smärtstillande medel att hennes andning påverkades, därmed fick hon syrebrist till hjärnan. Eftersom ingen medecinskt kunnig övervakade henne fick hon inte rätt vård i tid, trots att hon befann sig på ett sjukhus. Detta är så fruktansvärt. Se programmet!

Vi hörs.

Foton

2010-11-17T21:21:00.000+01:00

Det är fotografen som är sned, inte grinden

Julpyntet har krafsats fram från förrådsutrymmena

Syrran synar specialiteterna

Här har det nog suttit en och annan affisch...

♥

2010-11-17T05:36:00.000+01:00

Eftersom jag får så mycket trevligt besök från min kära familj är det många som blir förvirrade här på campus. Snart orkar de inte ta reda på exakt vem det är som besöker mig, utan kallar dem bara för "Josefins familj" haha. Två gånger har jag fått frågan om min mamma och pappa kommer över. Varje gång måste jag tänka till. Det är som att jag känner på mig att något inte riktigt stämmer innan jag inser att pappa är borta. Vid de tillfällena har jag nog bara svarat att, nej de kommer inte och hälsar på. Men, när jag pratade med mamma härom dagen sa hon att jag kan svara "pappa är redan här". Jag blev så glad när jag fick höra det. Hoppas, hoppas hon har rätt!

Djurfascination

2010-11-16T14:26:00.000+01:00

Titta vilken stor insekt jag hade på mitt fönster. Han satt där och glodde en bra stund. Jag tror det var pappa som ville kolla läget! :)

Kvällsreflektioner

2010-11-16T03:45:00.000+01:00

Läste lite på Nina Blads blogg Mamager. Fick värsta flash backs till barndomen. Allt var så bekymmerslöst när man var liten. På hösten tände mamma ljus och bakade bullar. Pappa fixade med olika apparater. Skottade snö eller tände brasor i kakelugnarna. Det var bara så hemtrevligt när huset var storstädat, mamma gick runt med ett förkläde, alla var glada. Det var extra mysigt framåt jul när mamma hade bett pappa hänga upp olika lampor i fönstren hemma. De små ljuskällorna mot den stora, mörka bakgrunden: nattsvart himmel. Det bästa var när pappa hade hängt upp tro, hopp och kärlek i deras sovrumsfönster. Man bara mös av att veta att de hängde där, samma tidpunkt på året, varje år. Det var så mysigt att kura ihop sig i soffan med hela familjen. I alla fall, mamagerbloggen... där finns allt det jag pratar om som egentligen kan sammanfattas i ett ord: gemenskap. Sen kretsar hennes blogg kring mycket mer än vad vi har sysslat med i vår familj, men ändå. Finns "jag vill inte bliva stur-piller" på riktigt?

Johannas Vinterblandning

2010-11-15T22:41:00.001+01:00

Åter till slitet med den sista uppsatsen. Det går trögare än någonsin. Lyssnar just nu hellre på syrrans present till mig: en "hemmagjord" CD-skiva som hon med sig när hon kom hit, innan dess har jag fått två på posten! Den tredje är enbart full med julmusik :) Den blir perfekt till vårt svenska adventsfika som Pernilla och jag ska ordna i December. Men innan dess ska jag banne mig skriva klart den här jäkla uppsatsen samt flänga runt som en tok i New York.

Lightroom fungerar inte som det ska, därför kan jag inte ljusa upp bilden till läsbart skick.

Potluck

2010-11-15T18:32:00.000+01:00

Gårkvällens Potluck blev jättelyckad! Musen hade "bara" mumsat bara på ett litet hörn på brödpåsen, så det blev massa över till oss också... Snittarna med creme fraiche, matjesill, rödlök och dill blev en hit! De flesta var skeptiska till en början men när de väl smakat blev de förtjusta. Sen vet vi inte vad de egentligen tyckte, haha! Vi svenskar mumsade i oss för fulla munnar i alla fall. Svenska pojkarna piffade upp festen med en smörgåstårta- klockrent! Snittarna med messmör var inte lika populära, men det hade vi väntat oss, varken Pernilla eller jag äter det. Det som är kvar i tuben får norrlänningen äran att äta upp. Men det var faktiskt en och annan av utbytesstudenterna som gillade det. Antar att man antingen älskar eller hatar det?!

Johanna hade nog helt rätt när hon sa att alla nog uppskattade sin "egen" mat mest, trots allt. Det var så klart spännande att testa nya maträtter men de flesta njöt nog mest av att äntligen få smaka "hemma" igen. Kavringssnittarna smälte i munnen på mig i alla fall! Nu har jag cravings for more!

Här förbereds det för fullt

Stolta smörgåstårtetomtar!

Våra snittar hittar ni närmast kameran, i högra hörnet...

Fars dag

2010-11-15T04:57:00.001+01:00

Nu är det tre minuter kvar på fars dags-dygnet här i Kanada. Ha den äran på fars dag, pappa. Eftersom du inte kan läsa det här hoppas jag att du hör mina tankar. Det är tomt på jordelivet utan dig, vår humorkälla. Du förtjänade ett långt liv men blev snuvad på halva härligheten. Du hade glatt dig åt att få barnbarn men framförallt hade vi glatt oss åt att få se dig i morfar/farfar-rollen. Du hade varit alla barns favorit- tack vare ditt stora barnasinne. Johanna, Erik och jag får göra vårt bästa för att föra ditt humorsinne i arv. Eftersom du inte är hemma får vi försöka roa mamma så hon kiknar av skratt. Förhoppningsvis har hon något i munnen precis innan vi droppar en rolig line, målet är att få vätskan att spruta minst en meter.

Det är konstigt att omge sig av nära och kära igen. Jag blir påmind om vad som har hänt pappa. Men också om vad som har hänt de andra i familjen. Att mista pappa är lika sorgligt som att se de man älskar befinna sig i sorg. Jag sörjer att de sörjer. Sorgen är lite som ett träd: en stor, tung och bastant stam som förgrenar sig i separata delar. Precis som grenar växer utvecklas sorgen. Lika långsamt som ett träd växer vandrar sorgen i obestämd riktning. God natt pappa.
Vi älskar dig, mer än någonsin

Hej Hopp!

2010-11-14T21:43:00.000+01:00

Husmus

2010-11-14T15:44:00.000+01:00

Älsklingssystern har äntligen kommit till min undsättning. Som jag har saknat att hänga med henne (och Robert också så klart, men det är något speciellt med systra mi)! Glada och vackra var det nygifta paret i går när vi möttes upp på kvällskvisten för att äta en god middag tillsammans. De var förvånansvärt pigga också. Men, så fort vi hade satt oss till bords slog tröttheten till, de var en hårsmån från att somna med huvudet i tallriken. Jag knatade med dem till deras hippie-vandrarhem som de hade tagit in på för natten, det fanns en extrasäng som jag tänkte nyttja. Kanske skulle jag ha åkt hem ändå för när jag äntligen höll på att somna gick en tvättmaskin igång på våningen ovanför. Vad är grejen med det? Är jag förföljd av tvättmaskinsbuller eller?

Som om det inte vore nog med bråkiga tvättmaskiner fick vi besök av en skogsmus! Johanna och Robert sov som två medvetslösa och jag låg och lyssnade på prasslet. Tillslut väckte jag dem för att berätta om vårt ofrivilliga husdjur. De trodde mig inte förrän de fick se den med egna ögon. Den rackarn hade hunnit festa till på kavringsbrödet som Pernillas pappa skickat med till oss. Det brödet skulle ju vi ha till kvällens Potluck. Alla utbytesstudenter ska laga mat från deras länder, Pernilla och jag tänkte göra kavringssnittar, några med matjessill och några med messmör. Ska bli intressant att se folks reaktioner på dessa smakupplevelser. Om det nu blev något kavringsbröd över efter musfan. Jag sover hemma i kväll kan jag meddela!

Mördarfredag

2010-11-12T18:52:00.001+01:00

Jag sitter med en kopp vaniljte och drömmer mig hem till mamma. Var jag än dricker vaniljte får jag associationer hem till mamma. En kopp te framåt kvällskvisten med familjen är etthundra procent myspys, Känna hur vaniljdoften sprider sig mellan rummen. Ja, jag längtar hem. Klart man gör när man har äckliga uppsatser att lämna in på tidsdag och jag är inte ens halvvägs. Solen skiner i alla fall, positiva tankar, positiva tankar...

Någon som kan berätta lite om det ekonomiska frihandelsavtalet mellan Kanada och EU som förhandlas fram för närvarande. Canada-EU Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA) heter det för övrigt. Måste ta reda på hur avtalet påverkar fiskeindustrin i Kanadas Atlantic region... wihoo!?

I morgon kommer äntligen Johanna och Robert!!!

Foto

2010-11-11T18:53:00.000+01:00

Titta vilken fin bild Johan tog i Halifax:

Djurfascination

2010-11-11T18:15:00.000+01:00

Photo Booth

2010-11-11T18:04:00.000+01:00

Solen skiner som aldrig förr. Humöret är på topp, däremot är det sämre med studiemotivationen. Det är mycket roligare att leka med min nya Mac! Underbara Johan överraskade mig med en dator när han kom på besök. Det har fortfarande inte sjunkit in. Det som har sjunkigt in dock är att jag nu har Photo Booth, hihi. Det är ett fotoprogram på datorn, en inbyggd kamera med roliga effekter skulle man kunna säga. Så här kul har jag haft det under förmiddagen, moahaha!

Quicktionary

2010-11-11T15:40:00.000+01:00

Denna hjälpreda följer med mig nästan överallt. Det är en superbra uppfinning måste jag säga. Det är en penna som man för över det ord man vill översätta och så kommer svaret upp i fönstret. Lite pill blir det ibland om textens som ska scannas inte är alltför tydlig, men over all är det en bra pryl. Den tar dessutom mindre plats än ett lexikon. Fast allra bäst är nog online lexikon, de väger ju ingenting!

Uppsatsmaskin

2010-11-10T15:35:00.000+01:00

Hej hopp! Här i Halifax blåser man bort om man sticker ut näsan utanför dörren. Undrar varför det blåser så mycket här? Har det med Golfströmmen att göra eller, någon som vet?

Det blir inte så mycket bloggande dessa dagar eftersom jag har tre (!) uppsatser att skriva tills nästa vecka. Men när denna pärs är över ska jag njuta rejält för då är det dags för New York. Innan dess väntar en ännu roligare överraskning, syrran och Robert som kommer på besök till Halifax. Därefter åker vi alla till New York, med sällskap av Pernilla dessutom!

Turturduvorna

St. John's Anglican Church

2010-11-09T23:17:00.001+01:00

När vi besökte Lunenburg tittade solen fram efter att ha gömt sig bakom regnmoln nästan hela resan. Bara det sköna vädret gjorde oss på gott humör, att staden sedan var söt som sockervadd spädde på det goda intrycket ytterligare. Det enda som inte riktigt stämde var att ingen människa syntes till. Nog för att det är en liten stad med sina 3000 invånare, men det är inte samma sak som att den är ödelagd. Vi var tvungna att stanna en person, den enda personen vi mötte, för att fråga vad som stod på. Kvinnan berättade att det hölls en begravning just den dagen vid just det klockslaget och att i stort sett alla invånare var där. Ganska otippat. Det var tydligen en "viktig" man som hade gått bort. En man som var en av de ledande i restaureringen av kyrkan som stod så ståtligt mitt i centrum. Denna protestantiska kyrka heter St. John's Angelican Church och började byggas 1754. Under halloween år 2001 brann dock i stort sett hela kyrkan upp till allas förtvivlan. 2005 tornade den återigen med sina kyrktorn mot skyn, så gott som identisk med sitt forna jag tack vare alla hjälpande insatser.

Kuriosa: Lunenburg finns med på UNESCO's världsarvslista :)

Så kan ett besök i Lunenburg alltså gå till. Ni som är nyfikna på att se hur kyrkan ser ut, varsågoda:

South Shore Pix

2010-11-08T21:12:00.001+01:00

Här är lite foton från när vi bilade längs Nova Scotias South Shore. De flesta städer längs kusten är små fiskebyar, Lunenburg är däremot en stad (?) som har profilerat mer sig som en turistort. Allt är mycket mer genomtänkt, prydligt och snyggt där jämfört med de andra orterna vi besökte.

Roliga hus i Lunenburg

Fiskeburar utanför Yarmouth

Där spenderade vi en natt, i Yarmouth alltså, inte i fiskeburarna :P

Lunenburgs waterfront

Cold Stone

2010-11-08T00:50:00.001+01:00

I söndags blev det ett besök på Tim Hortons för att kompensera det tråkiga vädret med något roligt. På vissa utvalda Tim Hortons caféer kan man få glass på en cold stone, då får man välja en eller flera glassorter och tillbehör så som smarties, oreo kakor, gummibjörnar, kaksmulor, nötter mm. Festligt värre! Sedan mixas detta ihop på en iskall häll, därav namnet Cold Stone.

Djurfascination

2010-11-07T16:15:00.001+01:00

Har en massa plugg att ta igen från förra veckan, roligare än så blir det nog inte i dag. Denna söta hunden som vi stötte på under vår road trip fick mig att sakna Selma där hemma ännu mer. Trist att jag inte får vara med och se henne växa från kattunge till en ung sprudlande kattkvinna...

Just det, jag tog ju kort på en annan ljuvligt fluffig skapelse för någon månad sedan, lägger upp den också:

Och en till...

Kvällsreflektioner

2010-11-07T01:31:00.000+01:00

Jaha, då sitter man ensam på sitt rum igen då. Låter rätt tragiskt men känns lite skönt ändå med en andningspaus efter en intensiv (turist)vecka. Veckan med Johan och Erik har flugit förbi alldeles för fort, men jag är så glad att de kom! Vad skulle jag göra utan min underbara familj? De är världens mest älskvärda människor och Johan är världens underbaraste pojkvän med världens godaste hjärta. Blödigt men sant. Men trots all kärlek inom familjen grämer jag mig över att en familjemedlem bara kan försvinna, utan förvarning, för att aldrig mer komma tillbaka. En pappa som trofast funnits vid allas vår sida, i mitt fall under 24 års tid. Det är klart jag är känner mig ensam nu när Johan och Erik har åkt hem men ensamhet skrämmer mig inte så mycket. Vet inte om det har med pappas död att göra. Ensamhet är bra, i lagom mängd förstås. Ensamhet är lite av ett måste för att jag ska kunna tänka klart ibland, andra stunder behöver jag någon annans synvinkel för att bryta gamla, ohälsosamma tankemönster. Jag saknar kvällssamtalen med Johan. Jag antar att mamma saknar sina kvällssamtal med pappa. Jag får i alla fall tillbaka mina kvällssamtal till skillnad från mamma. Jag får träffa Johan inom en snar framtid men jag får aldrig mer se pappa. Alla dessa konstiga förhållandena gör en förvirrad och fundersam. Lika bra att ta en chokladbit och titta på Idol.

Operation laxermedel

2010-11-06T03:05:00.002+01:00

Slentrianvindar från Stormen Tomas har härjat i Halifax i dag men vädret ska tydligen lugna ner sig till i morgon enligt rapporter. Stormens öga har florerat kring öriket mellan Kuba och Haiti som tydligen har drabbats av svårigheter i och med stormen trots att de undslapp de värsta verkningarna från orkanen.

Förutom att ha brottats med orkanvindar har vi shoppat lite under dagen, blivit bjudna på Österrikisk fika samt upplevt IMAX i 3D. Nu till dagens huvudnyhet: den planterade wrapen var spårlöst försvunnen i morse. En viss person i huset hade "magproblem" i dag och fick spendera en hel del tid på toaletten. Han kanske hade ätit något olämpligt, vad vet jag. Jag konfronterade honom men han vägrade erkänna. Nu får ärendet vila, hoppas han har lärt sig en läxa.

Nu är det dags för fredagsmys. I morgon lämnar pojkarna Halifax. Snyft. Upp med hakan, om en vecka kommer ju syrran med sin man i släptåg!

Street art

2010-11-05T03:58:00.000+01:00

Det bidde ingen Spansk bar, det bidde en Irländsk. Gissa vad det blev för dryck, Guinness och Irish coffe så klart! Kvällen blev jättetrevlig, alla studenter förgyllde kvällen som vanligt, roligt att få introducera mina fina pojkar för mina nyfunna vänner. Mindre roligt är kanske att det vankas tropical storm igen. Men det kan också vara positivt, tänk om alla plan blir inställda på grund av stormen...

Vi stötte på mer street art i form av ett bananskal härom dagen.

Jag tycker det förgyller stadsvandringen!

Pop Quiz

2010-11-04T21:26:00.000+01:00

Dagen har varit full av skola eftersom det är torsdag i dag. Men det var inte vilken skoldag som helst eftersom jag slog följe med Johan och Erik. De satt med under föreläsningen i Cultural Studies, i vilken vi hade ett oförberett prov dessutom. Lagom roligt. Johan och Erik skrev också vårt pop quiz - det var ju första gången de skrev ett prov utan några krav på sig :). Efter lunchen smakade vi Jello, huva vad hemskt.

För övrigt kan alla ni som är upprörda på mattjuven ta ett djupt andetag, Johan har läget under kontroll. Vi hoppas på att kunna rapportera ett gott resultat efter Operation Laxermedel som äger rum inom en nära framtid.

Nu slinker denna trio ner till Kafeterian för att mätta våra magar, sen kuskar vi in till stan med några andra utbytesstudenter för att besöka en spansk bar. Hörs i morgon, tjing!

Turistonsdag

2010-11-04T03:59:00.002+01:00

Äntligen har jag besökt Pier 21, Kanadas Ellis Island. Här slussades över en miljon immigranter genom portarna under 1900-talet, men framför allt efter andra världskriget, för att påbörja sina nya och förhoppningsvis bättre liv. Intentionen att gå till museet har funnits sedan jag kom hit, men det blev inte av förrän i dag. Eftersom jag och pojkarna var de enda besökarna där fick vi en privat guidad tur av en extremt entusiastisk äldre dam som var också frivillig guide på museet (Pier 21 drivs i privat regi, inte statlig). Efter information overload på Pier 21 tog vi paus på Kanadas kaffe-och-munk-hak: Tim Hortons. Sen var vi redo för att inta Halifax Citadel, ett fort som byggdes runt 1860-talet för att skydda staden mot angripare. Johan var helt fascinerad! Utöver de självklara sevärdheterna strosade vi även runt på stan så pass mycket att vi nu känner den lika väl som vår egen bakficka. Sen köpte jag ett par skor också, men jag behöver faktiskt ett par vinterpjucks...

Tisdagsbio

2010-11-03T04:03:00.002+01:00

I dag har jag som sagt närvarat vid mina föreläsningar, som den goda student jag är... Under tiden återlämnade pojkarna vår hyrbil. Vid lunch möttes vi upp och jag fick visa dem runt på skolan. Till lunch smakade de bland annat Poutine (pommes med ost och brunsås...). Den Quebecanska rätten fick medelbetyg, inga överväldigande reaktioner så att säga, mer avsmak än lovord haha. Eftersom det är tisdag avslutade vi med ett biobesök. Vi såg Red med Bruce Willis och Morgan Freeman- helt okej komedi. När vi kom hem hade vi tänkt äta lite rester som vi hade förvarat i kylen men det blev inte riktigt som vi hade tänkt eftersom mattjuven hade varit i farten igen, tro det eller ej. Helt sinnessjukt. För att avsluta detta inlägg på ett lite roligare vis lägger jag upp lite bilder från vår road trip:

Look off utanför Wolfville. Synd med mycket moln
som skymmer en så fin utsikt.

Johan tänkte parkera här, det står ju "please park".

Ebb. Gubbarna passade på att fixa båten.

Varm äppelcider - första icke-konstgjorda smaken hittills.
Påminde om mormors hopkok.

Trött katt i ett skyltfönster i Lunenburg

Kort update

2010-11-02T03:23:00.000+01:00

Pojkarna har anlänt, fina och glada. I söndags skaffade vi oss en hyrbil och drog iväg på en road trip runt sydvästra halvan av Nova Scotia. Dessvärre höll inte himlen så tätt som vi hade önskat men det gick an ändå. Första dagen bilade vi läns norra kusten, vi övernattade i Yarmouth för att under måndagen åka hemåt längs södra kusten. Det är mysigt att åka längs fina vägar och titta på den vackra naturen, men roligast av allt är att få vara med två älsklingar! Det känns som om jag såg dem i går. Nu måste jag sova, i morgon blir det skola och bio i vanlig ordning.

Ny hälsningsfras

2010-10-30T19:35:00.001+02:00

På väg till mataffären gick jag och filosoferade i vanlig ordning. Jag kom på mig själv med att tänka på en lustig men samtidigt tragisk grej. Eftersom sorgen på något sätt definierar mig mer än något annat just nu insåg jag att jag egentligen skulle vilja hälsa på folk med frasen "Hej, vilka sorger har drabbat dig?" i stället för "Hej, vad heter du?"...

Halloween #2

2010-10-30T17:09:00.001+02:00

Såhär såg vi ut under gårkvällens halloweenfest. Till vänster har vi Lady Gaga och till höger har vi... ja säg det, svaret är upp till beskådaren. Motsvarigheten till halloween i Sverige är historiskt sett egentligen alla helgons dag, en helgdag för att fira mindre betydande helgon som inte fått en egen plats i kalendern. Förutom det är det även en högtid som firas till de dödas åminnelse. Man trodde att de döda i samband med sommarens slut och vinterns början återvände hem och behövde vägledas med ljus och eldar, vilket lever kvar i den moderna seden att tända ljus, smycka och vaka över anhörigas gravar.Om det bara är ett ljus som krävs för att leda pappa hem ska jag ett ljus tänt hemma 24/7 (dygnet runt).

Nu måste jag iväg och handla mat till mina matvrak som kommer i eftermiddag!

Höstlöv

2010-10-29T18:18:00.000+02:00

Titta vilken underbar färg löven har! Jag blir på gott humör när jag passerar träd och buskar med så fina nyanser. Trist bara att färgskiftningarna går över så snabbt. I dag ska jag försöka plugga lite, besöka ett omtalat glasställe kallat något i stil med cold stone (?) och till sist ska vi fira halloween. Nej förresten, det allra sista jag gör i dag är att somna med fjärilar i magen för i morgon ska Johan och Erik hämtas från flygplatsen!

Halloween

2010-10-29T03:31:00.001+02:00

Denna söta snaskpåse hängdes på mitt dörrhandtag i dag. Det var söta Hayley i min korridor som ville gå händelserna lite i förväg så här i halloweentider. Innan någon hinner säga "trick or treat?" har hon redan klargjort vilket det blir! Nedan syns en del av min "kostym" för morgondagens fest. Här spenderar folk en förmögenhet på halloweenkostym, enligt mig. Min kostym är inte i deras liga, bara ett hopplock av det jag har i min garderob. På tal om garderoben så är det, tro det eller ej, en skön känsla att inte ha så mycket att välja på när det är dags att ta på sig sina kejserliga kläder (fick bara med mig 1/50-del över Atlanten). Men förmodligen är den känslan bara nyhetens behag- hoppas jag... haha!

Boa!

Dagens reflektioner

2010-10-28T19:01:00.001+02:00

Vaknade till tvättmaskinens brummande klockan 06.50 i morse. Gick upp och öppnade luckan vilket sätter maskinen i vänteläge. Gick och la mig igen och försökte somna om. Gick upp igen och stängde locket. Fick så dåligt samvete för att vem det nu var som tvättade inte skulle få sin tvätt klar som planerat. Ja, ja. Bara bara två månader kvar på min och tvättmaskinens ofrivilliga relation.

Fick A- på min senaste tenta, blev glatt överraskad! En dryg vecka kvar till nästa. Insåg att anledningen till att undervisningen här är annorlunda (varken bättre eller sämre, bara annorlunda) till stor del beror på studenternas ålder. De flesta är födda på 90-talet, i alla fall i en av mina kurser. Hemma är undervisningen inte anpassad beroende på studenternas ålder. Eller, hur ska jag säga, undervisningen på högskolor i Sverige tycker jag upplevs som lite mer formell och elever antas ta eget ansvar. Det å sin sida är både på gott och ont, till exempel får studenter inom samhällsvetenskap och humaniora alldeles för lite undervisningstimmar jämfört med naturvetenskapliga discipliner. Men på det hela taget tycker jag lärarna här går in på detaljer alldeles för mycket. Och då menar jag detaljer så som stavningsinstruktioner och små struntgrejer som jag tycker är tidsödande. Det finns så mycket vi kan lära oss och det tar man inte tillvara på tillräckligt mycket under lektionstid. Men det ska också sägas att detta så klart varierar mellan kurser och lärare. Allt är relativt...

Dags att trappa upp självstuderna?

Lisas Lunch

2010-10-27T21:50:00.000+02:00

I dag blev jag och Alejandro från Spanien bjudna på en smarrig lunch hemma hos Österrikiska Lisa. Gott med hemlagad mat! Till efterrätt bjöd jag på en svensk klassiker: Marabou chokladkaka. Lunchen var väl dagens höjdpunkt, typ... annars har det blivit lite plugg och vila eftersom regnet vägrar ge med sig. Har precis ringt en biluthyrningsfirma och reserverat en hyrbil från söndag till tisdag, för då blir det road trip med JOHAN och ERIK!!!

Hereafter

2010-10-27T06:22:00.000+02:00

Vad händer när detta livet slocknar? Vad finns på andra sidan? Finns människor som kan kommunicera med dem på andra sidan, om det nu finns en "andra sida"? Filmen Hereafter sätter just detta ämne på kartan. Matt Damon (som Johan liknar för övrigt) spelar en man med övernaturliga förmågor, typ ett medium. Det var hjärtskärande att följa människorna som miste de personer som stod de närmast, se prästen svepa igenom en begravningsakt som om det vore löpandebandsprincipen. Människor som lever vidare i jordelivet förföljs av frågor om var de döda befinner sig och önskar få kontakt med de som en gång stod dem närmast. Alla frågor blinkar som neonskyltar på Times Square utan att bli besvarade. Vakum. Jag vill så gärna höra ifrån pappa. Jag vill att han ska säga att allt blir bra igen. Jag är ensam men ändå alltid med pappa. Pappa är ensam men ändå alltid med oss. Hur går detta ihop?

Varför är döden så komplicerad? Är det för att vi inte är bekanta med den sedan tidigare? Även om man inte mister någon närstående borde väl döden vara något vi talar om. Alla ska vi dö, förr eller senare. Varför är det så svårt att tala om det. Varför vill ingen ta i ämnet? Aldrig under hela min skolgång har vi pratat om döden. Vi lärde oss om husmanskost och hur man tvättar ullkläder (hemkunskap) men inte om det som alla någon gång i livet kommer att uppleva. Att förlora en familjemedlem, en livskamrat, ett syskon, en släkting, en vän, en ovän, you name it. Döden är oundviklig, men vi beter oss som om den vore det.

Ps. Jag rekommenderar inte min familj att se filmen, man ser ingenting för alla tårar. Er andra rekommenderar jag att se filmen, om ni inte räds en film om livet efter detta det vill säga.

Tisdagsbio

2010-10-26T15:16:00.000+02:00

Känner att jag måste piffa upp denna regniga dag med lite färg. Känner mig allmänt o-pepp just nu, har ingen studiemotivation i sikte. Känns som om luften gick ur en när jag fick tillbaka prov med bra resultat, känns liksom som att jag är klar här nu. Men i själva verket är jag bara i halvlek. De månader som återstår kommer däremot bli väldigt fartfyllda. På lördag landar äntligen Johan och Erik! Denna vecka kan omöjligt gå fort nog.

I kväll blir det den sedvanliga tisdagsbion (eftersom vi får studentpriser på tisdagar). Förmodligen ska vi se Hereafter. Regisserad av Clint Eastwood, med Matt Damon i huvudrollen.

Här är en bild på jelly beans i, en godissort som är något av en storsäljare i Nordamerika. Not my cup of tea, men färgerna är fina :)

Bowling

2010-10-25T15:20:00.002+02:00

Inte ens bowling går till på samma sätt som hemma. Här är kloten pyttesmå, saknar hål för fingrarna, och man får tre försök på sig att fälla käglorna. Det var riktigt svårt att manövrera kloten, både Emily och jag hade stora svårigheter men vi var glada ändå. Fast Pernilla och jag muttrade i och för sig lite om att det minsann är bättre i Sverige... inskränkta tanter, haha!

Så här stolt blev jag efter att (nästan) ha gjort en strike...

Det var inte bara vi som bowlade men även ett gäng barn som hade någon form av halloweenparty. De var så söta i sina kostymer.

Djurfascination

2010-10-24T22:28:00.000+02:00

Det här är lilla Nero som vi träffade på caféet i lördags:

Bokmal

2010-10-24T17:51:00.001+02:00

Världens coolaste andrahandsbokhandel fick besök av oss i går! Det vimlade av böcker överallt, från golv till tak, i gångar, i trappor och alla andra tänkbara alla skrymslen ock vrår. Försäljaren stod inte bakom en disk så som brukligt, han kikade i stället fram bakom högar av böcker. Butiken var så stor att man hade satt upp en karta över den, som om vi vore i ett tunnelbanesystem. Jag måste gå tillbaka dit en dag och välja ut en bok i lugn och ro.

Caféjunkies

2010-10-24T01:00:00.002+02:00

Dagen har i stort sett spenderats på ett café. Vi var tvungna att klargöra exakt vad vi vill göra i Halifax innan det är dags att åka hem. Vi har hur mycket som helst kvar att utforska. Nu har vi gjort en "to-do-lista", dags att beta av. Vi ska börja med att beta av ett besök i the haunted house, ett skräck-hus som kåren har satt upp i och med halloween. Dit ska vi bege oss nu, därefter sätter vi klackarna i taket! Uppdaterar mer i morgon. Ha en underbar lördag/söndag!

Koreansk lunch

2010-10-23T15:06:00.002+02:00

I går fick vi en mysig heldag på stan. 13 glada internationella studenter avnjöt en supergod lunch på en koreansk restaurang, vissa åt starkare rätter än andra... Tyvärr glömde jag kameran hemma, så jag kan inte visa hur maten såg ut. Smakupplevelsen var i alla fall starkare än den visuella upplevelsen, haha! Till vår glädje hade restaurangen en (koreansk) karaokemaskin. Efter lunchen gjorde vi även ett besök på den intilliggande koreanska matbutiken där vi inhandlade lite snacks. Sen gav vi oss iväg på en shoppingrunda i stan. Jag lyckades inte använda mina shoppingskills för de andra, men de funkade å andra sidan mycket bra för min egen del... Köpte ett par megautsvängda kostymbyxor på en second hand-butik samt ett fjäderörhänge. Efter det var vi tvungna att fylla på depåerna igen, klockan var dessutom fika-tid. Efter kaffeintaget fortsatte vi shoppa/fönstershoppa. Dagen avslutade vi (bara tre personer kvar) med en öl och lite tjejsnack :). Fredagen blev helt enkelt en toppendag!

Kostymbyxor á la 70-tal

Koreanskt godis

Fine friday

2010-10-22T14:40:00.000+02:00

Hör rykten om att det snöar hemma i Svealand, låter mysigt när man inte är där och upplever det själv. Här har vi strålande sol, lätt bris och ca 10 grader Celsius. Dagen till ära ska Ji-Young från Korea ta med oss till en koreansk restaurang och äta lunch, har sett fram emot det hela veckan! Efter det ska vi på shoppingjakt efter vinterboots till lite folk som inte använder vinterskor i sina hemländer. Kul att få nytta av sina shoppingskills :) Efter det har vi planerat att sätta oss ner och ta en öl och umgås lite till.

I går hade vi halloween-filmkväll i birchen. Vi såg Hocus Pocus från 1993, ska tydligen vara en klassiker. Någon som har sett? Den var hur som helst ok, lite klyschig så klart, men fina kostymer och bra skådespel. Bette Midler tycks alltid vara i toppform.

Onödig information: veckorna här i Kanada räknas från söndag till lördag, i alla kalendrar jag har sett. Vad är grejen med det?

Djurfascination

2010-10-21T19:33:00.001+02:00

Fina hästar som vi träffade på Prince Edward Island. Vicky från Österrike gick till och med in i hagen och visade sin "tala med hästar"-konster. Det var imponerande. Hon kunde styra över hästen och bestämma vad den skulle göra, bara sådär, med ett djur hon aldrig har träffat tidigare. Coolt!

2010-10-20

2010-10-21T00:41:00.001+02:00

I dag är det fem månader sedan pappa gick bort. Ofattbart att tiden bara fortsätter gå fastän själen står still. Jag kan bara inte förstå att det var fem månader sedan jag såg pappa sist och att den tiden bara kommer växa sig större.

I dag publicerade Länstidningen, Södertäljes lokaltidning, en artikel om pappa i och med den Lex Maria-anmälan som gjorts mot sjukhuset. Förstod inte riktigt vad som skrevs mot slutet, konstigt formulerat. Vi vet att pappa dog på grund av blodproppen i lungan. Saken är att det hade undvikits om han hade fått den blodförtunnande medicinen som läkaren hade ordinerat efter blindtarmsoperationen. Då hade pappa varit hemma och krattat löv i trädgården vid det här laget. I går tog händelsen även upp i Radio Stockholms lokala nyhetssändning. Det är bra att ärendet belyses så att sjukhuspersonal kan vidta åtgärder för att förhindra att samma sak händer igen. Men jag får en känsla av att personer som innehar maktpositioner är för stolta för att kunna erkänna att de behandlade pappa fel. Vad är det med folk i maktposition och behovet av att hålla sin rygg fri? Tycker mig se att det mönstret återkommer i många samhällsområden.

En himmelsk trappa

2010-10-20T16:18:00.001+02:00

Det är så svårt att förstå hur döden skiljer människor åt. Det är svårt att förstå eftersom jag innerligt önskar att pappa inte vore död. Jag vill inte veta av att pappa aldrig mer kommer sätta sin fot innanför dörren hemma. Jag vill inte veta av om pappa kände ångest innan han försvann. Men om man kvävs till medvetslöshet på grund av andningssvårigheter känner man ångest. Jag får ont i bröstet av att tänka på att pappa hade ångest. Jag får andnöd av att tänka på att pappa inte är med oss längre. Syrran och jag får ångest av tanken på att pappas kropp har brunnit upp. Det känns liksom som att vi eldade upp pappa. Tanken på att pappas kropp skulle ha blivit uppäten av maskar är lika vidrig. I helgen kom i alla fall gravstenen på plats, men jag vill inte se hur det ser ut förrän jag är hemma.

Varför kunde inte sjukvården lösa problemet i tid? Bristande handling ledde till att min bror bara fick sexton år med pappa. Jag undrar om läkarna är medvetna om det. Sexton år. Jag vill att det ska finnas en himmel där pappa väntar på oss. Han kanske sitter och tittar ner på oss, med läsglasögonen på näsan. Tänk om det fanns en trappa upp till pappa, så att vi kunde titta till honom då och då. Eller åtminstone skicka upp brev. Som det är nu känner jag mig som Pippi Långstrump när jag pratar med pappa genom ett ål i molnen. Men det känns skönt att vända sig mot himlen när jag vill prata eller skrika till pappa. Vart ska jag annars vända mig?

The Social Network

2010-10-20T04:14:00.000+02:00

Filmen var bra. Mer intressant än underhållande. I stora drag handlar den om hur facebook kom till. Sajten var ursprungligen avsedd som ett social nätverk, exklusivt för studenter på Harvard University. Men i takt med intresset växte sajten till ett omåttligt populärt medium för folk över hela världen. Minns en tänkvärd replik som droppades om befolkningen i Bosnien: de har inte vägar men de har facebook. Vad är det med människan som gör att vi så gärna använder facebook? Är det nyfikenheten på andra människor och/eller det exhibitionistiska behovet av att visa upp oss som hägrar? Förutom de ytliga aspekterna av fejan medför sajten även ett bra alternativ för människor att komma i kontakt med andra människor. Exempel som jag nämnt tidigare här på bloggen är demonstrationen på Sergels torg i Stockholm som startade med en facebookgrupp. Ett annat exempel är Kevin som hittade min plånka. Dessa nya användningsområden är dock nya, det ursprungliga syftet -att socialisera i smyg- kvarstår som den huvudsakliga användningen. Men det är ju så roligt, inte sant?

A+

2010-10-19T21:37:00.000+02:00

Vilken respons på den rafflande mathistorien, det gillar jag! Har läst och tagit till mig av era kommentarer, men framförallt har jag skrattat!

I dag hade jag mitt sista midterm exam, vilket var i cultural studies. Studiedisciplinen har varit sådär inför testet vilket säkert visar sig på resultatet. Men så länge jag får godkänt är det bra. Fick tillbaka testet i skrivkursen i dag med betyget A+! Det kan inte bli bättre än så. Smilade hela vägen hem. I kväll blir det bio för hela slanten, tror vi ska se en film som heter något i stil med Social Networks, den handlar i alla fall om Facebook. Ska bli intressant!

Dagens höjdpunkt (bättre än A+) var paketet som anlände till mig i dag. Min käraste syster Johanna har skickat världens godaste chokladkaka, två brev och en CD-skiva (Johannas höstblandning vol. 1 2010). Åhhh vad roligt det ska bli att uppdatera sig på syrrans underbara musiksmak. Saknar dig sockertopp!

Mattjuven episod 3

2010-10-19T00:19:00.002+02:00

Mattjuven slog till igen under natten till lördag, offret = min lunchsmörgås. I dag satte jag upp en "arg lapp" på kylskåpet. Har inte rapporterat händelsen till min RA än, kyl och frys stängs och kan inte användas i en vecka om det kommer fram att mer mat har stulits.

Till den som stjäl mat:

Smörgåsen du tog från kylen under fredagsnatten var tänkt att vara min lunch under resan till Cape Breton. När jag skulle hämta smörgåsen från kylen på lördagsmorgonen var den borta och kafeterian var stängs så jag kunde inte köpa någon ny. Tack vare dig fick jag ingen lunch eftersom vi satt på en buss hela dagen. Vad tänkte du?

SLUTA STJÄLA FOLKS MAT!!

Cape Breton

2010-10-18T18:03:00.005+02:00

I går landade vi på The Mount igen efter helgens utflykt till Cape Breton, norra delen av Nova Scotia. Cape Breton är helt otroligt vackert, jag tappade nästan andan när vi åkte längs kusten och såg branta klippor täckta av brandgul växtlighet. Hösten måste vara bästa tiden att ta sig dit. Resan startade på lördagsmorgonen med intensiv körning, dock med välbehövliga kisspauser. Kisspauser är kända för att vara korta och effektiva men när 50 personer ska göra sina behov tar det sin lilla tid. Förutom kisspauser stannade vi även för en lunchpaus vid kusten. Efter en bra stund i bussen var vi framme vid motellet vi skulle bo på. Standarden var faktiskt överraskande, kan bero på att man har blivit skadad av amerikanska rullar där motell enbart filmas i samband med mord...

Efter att vi installerat oss på rummen packade vi oss in i bussen igen och for till den förbokade middagsrestaurangen. På vår meny fanns hummer och kalkon att välja på. För min del blev det så klart hummer, det har vi sett fram emot att få smaka sedan vi kom hit (det fiskas mycket hummer i Nova Scotia och de andra delarna av den atlantiska regionen). Måste väl erkänna att det inte blev någon smaksensation, tror det beror på hur hela rätten var upplagd snarare än själva hummern. Till den serverades nämligen kall potatismos, coleslaw och smält smör. Ska man inte tillaga hummer med massa vitlök åtminstone? Well, well, det var kul att prova på!

Natten kantades av ett slagsmål som uppstod mellan några killar i gruppen. Polisen gjorde ett besök vid tre-tiden. Det var otäckt. Själv låg man och sov lite oskyldigt men väcktes så klart när kaoset bröt ut. Vet inte riktigt vad som utlöste konflikten, men det spelar ingen roll i alla fall - man löser inga konflikter med våld. Söndagen var resans höjdpunkt eftersom vi åkte längs en motorled genom nationalparken. Längs vägen gjorde vi en del stopp för att kunna fota vyerna, men som alltid är det svårt att fota landskap, det blir aldrig riktigt som i verkligheten. I nationalparken är det populärt att campa och vandra eftersom området har ett rikt djur och växtliv. Det är något jag vill göra i framtiden!

Fråga inte vad vi pysslar med...

Vi träffade på ett gäng pensionärer som hade (seriös) picknick i naturen.

Gubben befinner sig i Lund då och då för att föreläsa i psykologi, coolt!

PEI-foton #2

2010-10-18T17:30:00.001+02:00

Fotosession nr två från underbara Prince Edward Island!

Tammy och jag utanför en fyr från 1870-talet. Numera kan turister hyra två inredda rum i fyren. Helgen vi var där hölls ett stort bröllop på ön och några av gästerna skulle spendera natten i fyren.

Tammy klättrat upp i fyrens topp för att njuta av den fantastiska utsikten

Inte varje dag man spatserar på en strand iförd vinterstövlar

PEI-foton #1

2010-10-16T01:49:00.000+02:00

Jag har jättemånga bilder från PEI som inte har lagts upp än men nu är det dags! Här kommer del ett:

Vi står och väntar på bussen som skulle ta oss till biluthyrningsfirman

Efter bussresan fick vi gå en bit.. typ en mil kändes det som, vi kanske gick fel väg?

Pimpad bil

En av världens längsta broar (13 km)

Djurfascination

2010-10-15T20:07:00.000+02:00

Denna sötnosen till räv stötte vi på under PEI-resan!

Bakom mina solglasögon

2010-10-15T15:59:00.001+02:00

Igår kväll träffade jag Kevin, som hittade min plånbok, över en kaffe. Det visar sig att han är en katolsk missionär från Ottawa men som befiner sig här i Halifax under 9 månader. Det var trevligt att prata liv och död, stort och smått!

Efter det drog jag och några vänner ut på en nöjessväng i stan. Skönt att dansa loss tentaspänningar! Vi fick ett par reklamglasögon på köpet-
då blev man såhär cool...

och såhär glad...

Midterms

2010-10-14T21:47:00.000+02:00

Ytterligare ett midterm test avklarat. Tror det gick hyfsat, svarade på alla frågor i alla fall. Men nu är det bara att lägga det bakom sig och blicka framåt för på tisdag har jag ett till test. "Nu får jag ingen rast och ingen ro" för att citera 3-årige William! I helgen bär det som nämnt av till Cape Breton, en ö nordöst om fastlandet. Ön tillhör Nova Scotia, provinsen vi befinner oss i. Totalt finns tio provinser och tre territorier. PEI är den minsta provinsen!

Bilder från skolan:

Bibblan

NY

2010-10-14T14:58:00.000+02:00

I november bär det av till New York!! Pernilla och jag har äntligen köpt flygbiljetter till metropolen för att möta nya äventyr :). När vi hade köpt biljettera trodde vi för en sekund att vi bokat biljetter till Philadelphia, men tack och lov såg vi fel. Vi ska bara mellanlanda i Philadelphia... Spännande ska det i alla fall bli. Här är en bild från PEI:

Chilenska gruvarbetarna

2010-10-14T01:41:00.001+02:00

I skrivande stund återstår att rädda fyra av de 33 gruvarbetare som blev innestängda efter gruvolyckan i Chile den 5 augusti. Varje år dör 12 000 människor i gruvolyckor enligt DN. Jag tittade lite på en direktsändning som på SVT-Play som visade när person efter person hissades upp i den pyttelilla buren. Jag kan tänka mig att det för de anhöriga känns som om deras familjemedlem kommer tillbaka från de döda. Det var först efter 17 dagar som man fick kontakt med gruvarbetarna efter olyckan. När jag såg bilderna på dessa människor kunde jag inte hjälpa att fantisera om att vi fick ta emot pappa på ett liknande sätt. Få tillbaka honom precis som de chilenska barnfamiljerna får tillbaka sina pappor. Vi vill också rå om pappa igen och berätta hur mycket vi älskar honom. Få en chans att göra allt, eller åtminstone en del av allt som fortfarande återstår i livet. Titta på honom och suga in varenda detalj. Klappa på hans tunna hår och se honom le lite pillemariskt. Och om vi inte har lov att behålla honom någon längre tid skulle jag bestämma med pappa att vi ses senare, vare sig det är på den här sidan eller den andra.

Sverigerapport

2010-10-13T15:53:00.000+02:00

Johan skickade en söt bild hemifrån. Selma har tydligen vidgat sina vyer lite eftersom hon har invigt köksskåpet som tillhåll. Nu när hon är ensam får hon försöka roa sig bäst hon kan. I köksskåpet har hon bra utsikt om inte annat.

När jag tittade på nyheterna såg jag en riksdagsdebatt mellan Sverigedemokraterna och Allianspartierna. Måste säga att SD inte verkar ha alla hästar i hagen så att säga. Dessutom var deras ekonomiska talesperson otroligt nervös, det ger absolut inget säkert intryck. 1-0 till de goda! Här i Kanada finns egentligen inget högerextremt parti, däremot finns det en del andra tveksamma partier, exempelvis ett marijuana parti som drivs av ett gammalt hippiegäng, haha!

Hörde också om den 21-åriga killen i Järna utanför Södertälje som tog sitt liv samtidigt som han filmade med en webbkamera som sände ut filmen på ett forum på internet. Vart håller världen på att ta vägen? Vissa kämpar för att få behålla sina familjemedlemmar i livet medan andra självmant gör slut på sitt liv. Hur absurt kan det bli?

Dagens lunch/middag

2010-10-12T21:34:00.003+02:00

I dag fick jag tillbaka resultaten förra veckans tester (pop quiz i cultural studies och exam i public policy). Trumvirvel... full pott på båda! :) dvs. 5/5 och 15/15 = wihoo! High five på den!! På torsdag väntar mid-term exam i skrivkursen och nästa tisdag har vi mid-term exam i cultural studies.

Till lunch i dag åt jag stir fry (wok), och när man köper det får man en fortune cookie på köpet. Jag fick detta meddelande: versatility is one of your outstanding traits. Ungefärlig översättning : mångsidighet är en av dina framträdande egenskaper. Det låter ju onekligen trevligt, måste ha ärvt det efter mamma... Till middag blir det denna middagslåda som Pernilla och jag hittade i cafeterian.

Fortune cookie

Tvättstugedrama

2010-10-12T14:30:00.001+02:00

Jag bor som bekant på plan ett i min birch. På plan ett finns även köket, tvättmaskin och torktumlare. Oturligt nog står tvättmaskinerna vägg i vägg med mitt rum och som jag kanske har nämnt tidigare är detta bygget inte det mest isolerade. Ja, ni kanske förstår vart det här leder... När tvättmaskinerna är i gång låter det som att maskinerna står i mitt rum. Eftersom en del personer tenderar att tvätta mitt i natten tog jag upp problemet med min residence assistant, som i sin tur informerade alla om att vi inte får tvätta efter 23.00 på kvällen. Gott så... om folk följde den uppmaningen. En tjej blev till och med upprörd för att hon inte kan tvätta mitt i natten längre, hon tycker folk ska sova med lite ljud omkring sig. Jag byter mer än gärna rum med henne om hon tycker att man ska kunna sova med tvättmaskinerna matandes klockan 01.00. De som klagar har ju inte upplevt hur det låter i mitt rum. Show some respect tycker jag! Är jag svensk eller??

Här är upphovslappen till dramat. Hoppas den går att läsa... (People = Josefin)

Klicka på bilden så blir den större!

Familjebesök # 1

2010-10-11T22:36:00.000+02:00

Om mindre än tre veckor får jag besök av fina fina lillebror och världens bästa Johan! Då ska vi hitta på mycket roligt, ser fram emot att få agera guide. Längtar efter dem och resten av familjen så jag spricker...

PEI

2010-10-11T19:11:00.001+02:00

Nu är jag "hemma" igen efter helgens äventyr: road trip till Prince Edward Island med sex härliga tjejer! I lördags morse packade vi oss in i en silvrig 7-sitsig hyrbil och styrde kosan norrut. Det var en häftig upplevelse att åka över den 13 kilometer långa bron mellan Nova Scotia och PEI. Naturen och landskapet på ön är enastående, ängar och åkrar påminde lite om Österbotten i Finland (Sverigefinland) där jag brukade spendera mina somrar som barn. Hösten har ju anlänt här i Kanada så upplevelsen förhöjdes av alla vackra färger som brutit fram. Med höstfärgerna kommer även kylan. Blev tvungen att inviga halsduk, mössa och vantar med andra ord. Lite vemodigt men ändå mysigt. Tammy från Hawaii trotsade dock kylan första dagen med sina flip-flops!! Förutom att beskåda naturen och landskapet stannade vi vid några av öns åttio fyrar, åkte längs havet, tittade på röda sandstensklippor, åt god mat, tappade bort min halsduk, hittade min halsduk, åkte genom en nationalpark och besökte Anne of Green Gables hus. Återkommer med dokumentation i form av bilder lite pö om pö.

Från vänster har vi Danmark, Sverige, Sverige, Hawaii,
Frankrike, Österrike och Sydkorea!

Sanden är väldigt röd på grund av höga järnhalter

På hemvägen

Förtvivlan

2010-10-09T04:32:00.000+02:00

Det är en konstig känsla när vitt skilda känslor varvas med varandra på en och samma gång. Det är sorg. Mixen av saknad, ilska, längtan, undran, hat, kärlek, tomhet, ensamhet, frustration och förtvivlan. Jag vet inte vad man ska tänka eller vilken känsla jag skall fokusera på. Jag vill bara vrida tillbaka tiden och ändra historien. Vi vill så gärna ha pappa i livet, inte minst vill pappa vara i livet. Vi vill vara med honom och jag vet att han vill vara med oss. Han älskade oss så himla mycket, och vi honom. Han saknar nog att ge mamma fotmassage eller höra henne skratta så hon kiknar när han drar ett av sina, enligt mig, torra skämt. Jag saknar att se dem pussas och kramas. Saknar pappas trygga kramar. Skulle så gärna vilja se honom le igen, och lyfta lite på ögonbrynen i ett slags förvånat ansiktsuttryck. Det var hans intensiva lyssnar-min, haha!

I morgon, lördag, bär det av på en road trip till Prince Edward Island. Hemma söndag kväll, lagom hungriga vilket passar bra eftersom det ställs till med Thanksgiving-middag på campus. Alla studenter som befinner sig på campus sluter upp i birch fem för att avnjuta en kalkon tillsammans.

Textens makt

2010-10-08T17:42:00.002+02:00

Här är en film vars budskap talar sitt tydliga språk. Det skrivna ordets makt är stor när det uttrycks på ett effektivt sätt. Tag dig tid att titta på den här fem minuter långa filmen, jag lovar att det är värt det. Glöm inte att sätta på ljudet annars går du miste om den vackra musiken.

Nyckfullt väder

2010-10-07T21:18:00.000+02:00

Vädret i Halifax är känt för att vara nyckfullt, på riktigt. Och efter en dryg månad på plats kan jag inte annat än bekräfta påståendet. Ena stunden regnar det, andra stunden stålar solen som aldrig förr och till sist börjar det blåsa som om det vore orkan. Just nu befinner vi oss i stormläget. Ingen idé att fixa håret med andra ord. Fast det gör jag ju inte annars heller så det är lugnt :). Sen är det varmt, kallt, varmt kallt om vartannat förresten. Av och på med kläder, ett evigt av-och-på-klädande. Det är nästan så jag har lust att säga att jag hellre föredrar ett kallt och ruggigt Sverige...

Här är tre intressanta bilder ni kan underhålla er med i kväll om ni inte har något bättre för er. Verkar som om ingen ska hitta på något alls i kväll med tanke på responsen jag fick på frågan i förra inlägget. Hmpf!

Pjuh!

2010-10-07T19:06:00.001+02:00

Tack för era lyckönskningar :) Tror provet gick hyfsat. Jag skrev och skrev och skrev, dvs. svamlade, ända tills lektionen var slut. Och jag var fortfarande inte färdig. Eftersom en annan klass skulle börja i det klassrummet tog min professor då med mig ner till hennes kontor där jag fick skriva klart, haha! Weird! Jag kunde inte svara på alla frågor men några poäng hoppas jag ha skrapat ihop...

I kväll ska jag möta upp några tjejer och planera en resa till Prince Edward Island (PEI) vi ska göra i helgen. Ni som har hört talas om Anne på Grönkulla kanske känner till ön. Denna klassiska historia skriven av Lucy Maud Montgomery utspelas på just Prince Edward Island. Själv har jag inte läst böckerna (än), men i kväll tänkte vi titta på filmatiseringen som har gjorts baserad på boken. Vad ska ni hitta på i kväll?

Tenta

2010-10-06T23:19:00.000+02:00

Det är lite spänt och nervöst inför morgondagens test. Men det är väl som det ska vara antar jag. Intalar mig att det inte är någon idé att grubbla för mycket, bara att köra på och anstränga sig till sitt yttersta när det väl gäller. Krypa in i hjärnans alla små hörn och leta fram all information som kan tänkas vara till nytta när jag skriver provet. Min farhåga är att det kommer frågor som jag inte kan, men som jag skulle kunna flumma lite om, bara jag kommer åt väl undanskuffad kunskap i någon tanke längst ner i minneshierarkin.